Halsband, ljuslyktor och funderingar
Helt galet vad tiden rusar. På Sliperiet Gylsboda uppdaterar jag nästan dagligen. Här blir det tyvärr längre mellan uppdateringarna men här kommer i alla fall en liten uppdatering. Ett nytt hänge:
De första lyktorna jag gjort åt Christer Bording- jag hjälper honom med några av hans lyktor, så jag gör dem i hans design & i hans namn. Tacksam för förtroendet.
Påsken i Sliperiet var mycket välbesökt. Hålla öppet hela dagarna, baka på mornarna & kvällarna för att fylla på gav inte mycket tid för vila, men kul är det ju!
Måste bara visa bilden min far plockat fram på farfar Bror Lindberg, den lille gossen mellan föräldrarna på bilden. Det är hela den Lindbergska syskonskaran. Farfar var född 1909. Så fina de är!!
Deras ekologiska avtryck var nog betydligt snällare än våra. Nu får vi göra vad vi kan för att bromsa. Otäcka bränder rasar, det är varmt, torrt och blåsigt. Men det finns hopp & alla kan fråga sig: Vad kan jag göra?! För alla kan vi förändra något i rätt riktning!
Påskens konstrunda 2018
"Vill du passa Liv idag" undrade systerdottern i fredags. Hm, låt mig tänka.. bajsar björnen i skogen eller?!
Klart jag vill!! VI hade det SÅ mysigt! Goseungen! Skall ju lära henne bli en hästtjej, men båda gångerna jag gick ner till stallet med henne somnade hon i vagnen på vägen dit..
Å så fick jag finaste armbandet som sitter på hela tiden, så klart.
För övrigt har det varit jobb i Sliperiet & nu skall det sättas påskutställning. Först samlingsutställning i Sparbankshallen i Bromölla & så utställningen på Bäckaskog Slott.
De här hjärtörhängena i sina silverfästen lär bli det sista nya jag hinner göra att ta med till Bäckaskog. Här har jag tänjt på gränserna med den stackars stenen & gjort hela tre lödningar med stenen på plats. Här gick stenarna med på det.
Nu har vi lite "snillen spekulerar" här.. Försöker börja sätta oss in i konsten att göra spånkorgar, ett hantverk som varit viktigt här i bygden men som tyvärr är på väg att försvinna. Nu när vi börjar få upp ögonen för plastpåsarnas fördärv känns ju spånkorgarna mer rätt än någonsin! Riktigt kul om sonen fördjupar sig riktigt i dethär!
Men, nu önskar jag er alla en Glad Påsk- även om vädret mer ser ut som om det voe God Jul vi skulle önska varandra!
Tillverkning pågår
Min stackars lilla dator tvärdog häromdagen. Aj, aj, så obra. Speciellt som jag hade allt för mycket precis så som det inte skall lagras- lokalt på datorn. Tack & lov har vi världens bästa David i bekantskapskretsen och han lyckades rädda en hel del av det som jag trodde gått förlorat. Puh. SÅÅÅÅ tacksam!!
Men bl a hemsidan får jag bygga en ny. Nå´n gång.. när jag hinner.. Å så skall jag försöka lära mig ett nytt bokföringssystem. Huvaligen.
Mellan allt datorstrul & ansökningshandlingar till Sliperiet & planering för renoveringsarbetet där osv osv försöker jag jobba på med era beställningar.
Här skall det bli en ring. Först polera en Diabas. Sen löda ihop en stenkista & så fila till kanterna. Såga till en ringskena, fila putsa & forma. Det var så långt. Fortsättning följer i nästa blogg.
Tunga dagar med tre begravningar inom loppet av tre veckor. Många tankar till de som blivit ensamma. På något sätt får alla hitta sin väg att komma vidare.
Min fantastiska fadder från grundskolan är en kvinna jag beundrar mycket. Hon skickade en fin överraskningt till mig. Ett foto på skulpturparet som står vid gamla Transformatorn här i Gylsboda. Kungen och Drottningen som Hjalmar Råstorp gjorde när han bodde här på 70-talet. En rik skatt att ösa ur vad gäller kultur finns här i bygden.
Idag har skulpturparet åldrats lite.. Och minsann, ser det inte ut som de även glidigt lite ifrån varandra med åren?!
Ha en trevlig helg!!
Tack! Detta måste vi fira! Låt oss göra Gylsboda Festival 2018 magic!!
Competence Academy Tourism, utbildning i digitalisering, mycket intressant & givande! Lite kul att sitta i skolbänken igen som omväxling. Bl a fått lära mig att det är helt fel att sitta & göra inlägg mittinatten när man hinner sätta sig vid datorn- ok det hade jag väl liksom lite på känn.. Skall försöka skärpa mig med det.
Fin artikel om Sliperiet Gylsboda i tidningen Norra Skåne:
Lite (alldeles för lite) arbete i verkstaden skall ju också hinnas med så klart. Även i år fick jag äran att göra Luciasmycket till Sydöstra Örkeneds Byaförening. Årets "Hoppets låga":
Sen det här:
Jag är så rörd!! Denna uppskattningen är verkligen amazing! Motivering & nominering, så fina så jag blir tårögd! TACK!!! Alla fina ord & kommentarer, jag är stum! Så fint att kommunen ser värdet i det som händer här ute & ser att det inte är ett avgränsat arbete här, utan något som skall ge ringar på vattnet. Och tack alla som gör det möjligt att jobba för konsten & kulturhistorian och allt!! Nu känner jag ju att detta måste firas med att göra Gylsboda Festival 2018 till något riktigt magiskt!!
I Sliperiet gnetar vi på. Här jobbar glasmästaren med fönstren. Eftersom han även är utbildad inom glaskonst kommer vi att få ett alldeles speciellt litet fönster i Sliperiet!
Snälla, låt oss hjälpas åt!! Tack!
Jag har blivit Gammelmoster!! Stolt sådan, så klart. Lilla Liv ville inte vänta till nästa år utan anlände redan förra veckan.
Här sover hon tryggt hos sin lilla mormor & håller i morbror Jespers finger. Kan det bli gulligare?!
Jag gjorde en liten present till den nyblivna mamman & en till lilla bäbisen.
Detta lilla Liv hälsar vi nu välkommen till livet här i Gylsboda <3
Vi önskar innerligt att hon skall få växa upp i harmoni med goda förebilder runt sig. Vi skall göra vårt bästa!!
MEN
nu kommer vi till något mindre trevligt. Och här ber jag om hjälp. Från alla, faktiskt. Tack!
Jo, som ni vet jobbar vi här med att skapa ett kulturcenter, välkomnande för alla. Jag älskar mixen av olika människor från olika håll i världen med olika egenheter. När det pratas hej vilt på olika språk trivs jag som fisken i vattnet. Bland härliga människor som vågar vara sig själva. Det har visat sig att flera aktörer som är med & bygger upp Sliperiet trivs, känner den goda atmosfären i Gylsboda & ber oss hålla ögonen öppna efter hus i området. Det är ju underbart!! Så långt, allt toppen. Så kommer då detta MEN. När samma underbara människor kommer & frågar hur det egentligen är här i Sverige, tycker många illa om invandrare? Tycker många illa om "hippies" (som personen i fråga själv uttryckte det). Detta när de kommer tillbaka från en liten shoppingtur. Vad hade då hänt??! Jo, det hade kommenterats högt & ljudligt om hur de ser ut, de hade getts otrevliga tillmälen osv osv.
Jag blir ledsen och jag skäms. Jag vill vråla att skärp er för helvete, till de som obetänksamt vräker ur sig nedlåtande kommentarer och sprider äckliga vibbar.
Vi vill ha en levande kommun, en levande landsbyggd osv. Vi vill att arbetstillfällen skapas & att människor etablerar sig här. Då måste ju alla få känna sig välkomna, även den som inte är blond & blåögd & har kammat luggen ordentligt åt rätt håll.
Vi sitter i arbetsgrupper i kommunen för att jobba med bl a att förbättra företagsklimatet. Mycket bra initiativ & ett gott arbete. Men skall det leda någonstans börjar jag inse att det är attittyder vi måste jobba mycket med, på bred front. Kan vi hjälpas åt med det? Snälla!! Inte vara rädd för det annorlunda, var nyfiken! Prata med, inte om. Tack!
Jag tror att Liv tackar också, så hon kan få växa upp i ett samhälle som är varmt, positivt och välkomnande för alla. Please!
Silverhjärta med Diabas
Jahapp, idag satte jag igång med fönsterputsning för att hinna få ordning till första advent- som jag tänkte att det skulle vara till helgen. Ja, ja, det var ju positivt att det var på det hållet i alla fall, för nu har jag ju då fått reda på att det är två veckor kvar. Ja men då kanske jag hinner bli klar..
Låt oss hoppas att jag har lite bättre koll på läget när jag jobbar. Här ett nytt hänge där jag tänjt lite på gränserna i tillverkningen. Designen krävde att några lödningar gjordes med stenen på plats. Inte bra, Diabas tycker inte om den höga värmen. Men om det är en felfri Diabas och formen hålls liten och kompakt kan det lyckas. I detta fallet gick det bra och stenen höll under lödningen.
Ena sidan av Diabasen är mattpolerad.
andra sidan gjorde jag blankpolerad.
I lördags blev den klar och fick då följa med till Transformatorn för visning. När så trevliga besökare tittade in hittade den genast sin bärare.
I övrigt är det möten, planeringsträffar & jobb i Sliperiet som gäller. Igår blev det också lite ledigt, när vi bjöds till en fin dag hos morbror Kenneths familj ett år efter att han dog. Kloka ord om att leva i nuet tar vi med oss <3
Snart mors dag..
Hjääälp, ett spöke!!
näää då, det är bara jag iförd rymlig regnrock under söndagens arbetsdag. Snart slutade det regna & vi hade en toppendag där mycket blev gjort. Mer om det ser ni på http://www.sliperietgylsboda.se Superkul med alla som kom förbi & kollade, berättade & hjälpte till. Och ändå mycket mer har blivit gjort där nu i veckan, håll utkik på hemsidan så kommer det mer om det där. Tack <3
Måndagen tillbringades i lilla verkstaden, innan det var dags för kontaktpersonsuppdrag.
Det närmar sig mors dag. I vanlig ordning tjatar jag om att vi skall uppskatta varandra alla dagar- "Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen" som Astrid Gullstrand skrev. Så sant, så sant. Och skall vi uppmärksamma mor lite extra på mors dag finns det ju en mängd välgörenhetsorganisationer som behöver stöd. Tex WWF, där det finns fadderskap för utrotningshotade djur osv. Men OM vi vill ge lilla mor något personligt & speciellt för att visa vår uppskattning kanske en hjärtlig hälsning kan komma till pass?
Ett handsmitt Silverhjärta med Diabaskula kanske?
Avslöja det inte för henne, men jag tror minsann jag skall överraska mor i år. Jag vet att hon vill ha en hjärtlig ring. Det är hon sannerligen värd, ställer upp i alla väder med allt möjligt.
Måndagskvällen var det drakfest med boksläpp på Osby konsthall. Fantastiska Karin Linderoth presenterade sitt nya mästerverk, äntligen är drakboken ute & den är SÅ fin! Den har liksom ruvats fram ända sedan vår utställning "Det du inte trodde fanns" & nu är den alltså här.
I morgon börjar dagen med morgonmöte i Osby, sedan hinner jag hem & mellanlanda i verkstaden innan nästa möte som blir på närmare håll. Ha det fint!
Blomma i Diabas & silver
Alla påverkas vi av rapporterna vi ser från krig & terror. Vidriga gärningar. Obegriplig ondska som är så fel, så fel.
Kärleksfulla handlingar, omtanke, empati måste fylla vågskålen som skall väga över. Vi såg prov på det när människor i Stockholm räckte en hand till den som behövde. Fortsätt sprida kärlek!
Nu måste de sista förberedelserna inför påskens konstrunda på plats. Blommor som blommar hela tiden kan väl passa fint. Helt i Diabas & silver. Synnerligen lättskötta.
Vi fortsätter röja för att få bättre sikt till sjön från vår lilla stuga. Nere bakom björken skymtar bryggan som ungdomarna bygger. Tankar energi vid sjön. Lyssnar på fåglarna & klär påskens ris (naturligtvis utan fjädrar- de passar bättre på fåglarna där de hör hemma).
Följer ni Sliperiets hemsida? http://www.sliperietgylsboda.se
Där ser ni tex denna gamla Gylsbodabild, tillsammans med en nytagen bild från samma plats.
Om spännande möten & påskens utställningar
Mitt skapande tar mig med till möten jag annars hade gått miste om. Så många spännande människor jag får träffa. I veckan som gick var jag tex på Örkenedskolan och pratade Diabas & skapande med barnen på mellanstadiet. Härliga ungar med intressanta funderingar.
Sedan träffade jag dessa fantastiska kreativa människor , Troels & Anne & deras ljuvliga lilla vovve Tango.
Troels är naturligtvis med i påskrundan med HKG. Här ser ni alla utställare:
och var ni hittar oss:
Själv kommer jag att vara på Bäckaskog Slott, nr 10 på kartan.
Igår fick jag träffa denna fantastiska dam.
86 år gammal vill hon nu försäkra sig om att hennes livsverk tas om hand när hon inte längre kan ta hand om den otroliga samling mineraler som hon under hela sitt liv samlat ihop. Som ett levande uppslagsverk om mineraler är hon, jag är helt tagen! Och så fina arbeten hon gjort när hon polerat olika stenar som hon även gjort silverarbeten kring. Precis som jag hade hon börjat med sten & sedan utökat med silversmide. Så spännande att träffa henne & höra berättelser om hur som samlat mineraler runt om i hela världen! Denna skatt får Sliperiet Gylsboda äran att ta hand om. Helt otroligt!
Nu har vi också tätt tak på Transformatorn, vi tackar Sebbes Bygg som fixat detta.
Och för er som undrar, vattenbehållaren får stå kvar tills murandet invändigt också är klart. Sedan transporterar vi bort den igen.
Vårvärmen har nog gett oss alla en kick. Full fart på kidsens kreativitet också i helgen. Här skall det snickras brygga.
och kolla vad duktiga de är, den är nästan klar! Lite fixande kvar & så skall den visst förses med badstege också :)
Sist men inte minst. Härliga nyheter för Gylsboda! Friluftsmuseumet här i byn håller på att digitaliserias i en app som görs av David Szemenkár, AppKompaniet. Läs mer på:
Ett hjärta och många tankar på kvinnodagen.
Internationella kvinnodagen. 8 mars.
Många tankar i huvudet.
Fortfarande så mycket kvar innan världen ser ojämställdheten försvinna, på så många olika plan. Obegripligt. Både i Sverige, där vi sägs ha kommit långt, och i andra länder där det är fasansfullt lång väg kvar. Där kvinnor fortfarande inte får bli myndiga, precis som det var här ända fram till 1920.
Många inlägg på sociala medier osv idag lämnar mig med funderingar och tankar. Det mesta handlar om att lyfta fram "starka kvinnor" och hylla "starka kvinnor" genom tiderna osv osv. Jag frågar mig, är det verkligen det som är det viktigaste? Att vi måste vara starka kvinnor? Handlar det inte mer om att varje kvinna skall få vara precis den kvinnan hon vill vara? Känsliga, empatiska kvinnor, är inte alla lika viktiga? Är det "svaga kvinnor"?! Eller är det tvärtom det som är starka kvinnor? Som är empatiska och kärleksfulla. Och spelar det någon roll? Alla är ju lika viktiga!
I nästa fundering frågar jag mig varför jag analyserar detta, skulle jag ha samma funderingar kring uttrycket om det handlade om "starka män"? Pratar vi ens om män i sådana termer?
Det var bara lite av mina lösryckta tankar. Jag har inte tänkt klart. Naturligtvis har inte jag något facit. Men jag tycker det är viktigt att vi tänker efter, ifrågasätter. Stöttar och peppar alla människor att vara den de vill vara.
Kärlek & respekt <3
Smycket idag är inte som de jag brukar göra i Diabas & silver. Idag visar jag ett hjärta jag gjort i keramik, glaserat med röd glasyr. Och med en pärla i silver.
Hänge silverängel med Diabas
Är ni duktiga på att använda emojis? Jag tycker det är lite klurigt ibland att veta vad en del av dem egentligen skall betyda. Det är ju trist om jag menar en sak & mottagaren tolkar den helt annorlunda.
Idag skulle jag behöva en emoji som sa:
"Hur i hela världen tänkte jag nu?! Hjälp!!"
Jag blev tillfrågad angående hedersuppdraget att hålla årets vårtal vid Valborgsfirandet i Ubbaboda Byagård. Och jag svarade ja!! (här hade den emojisen platsat)
Nåja, nu skall här filas på vårtal!
Än finns det lite is kvar på sina ställen, så det känns som jag har lite tid på mig i alla fall innan det är dags.
Jaha, sen skulle jag ju då dra ner på saker & ting för att frigöra mera tid till den egna verksamheten & till Sliperiet. Det går sådär. I helgen var det årsmöte i Humleslingans Konstnärsgille- där jag nu ingår i styrelsen...
Mycket hjärtsmycken blev det till Alla hjärtans Dag & nu efterfrågas det mera sådant. Men lite annat får det ju också bli. Ängeln är klar nu, som ett exempel på andra motiv. Påskens konstrunda med HKG, där ja kommer att ha utställning på Bäckaskogslott, närmar sig & då måste jag ju ha fyllt på med nyheter!
Alla Hjärtans Dag smycken & annat
Glad Alla hjärtans Dag!
Om vi börjar idag, så fortsätter vi i morgon & alla andra dagar! Stanna upp, ge någon en kram, en komplimang eller kanske bara ett leende och ett hej till någon som kanske känner sig osynlig. Om vi strösslar med empati, harmoni och omtanke omkring oss så smittar det av sig.
Kanske var denna beställningen till någon som skulle uppvaktas lite extra idag.
Flera olika varianter på hjärtliga örhängen har det också blivit i dagarna. Här en variant.
Igår var det föreningsinfo, mycket att lära & hålla reda på som nystartad förening.
Passar på att påminna om årsmötet för Sliperiet Gylsboda. Mer info finns på hemsidan:
Ha en fortsatt fin & hjärtlig dag <3
"Morgonstund har guld i mund", eller??! Näe, här blir det silvertema istället!
"Morgonstund har guld i mund" Men vem i hela världen är det egentligen som myntat det begreppet? Var det månde någon som desperat försökte övertyga sig själv?? (Vem säger förresten mund??! Ni hör ju själva redan där, en ren nödlösning för att det skall låta bra ihop med stund. Funkar inte.)
Visst, det låter ju fint. Bilder dyker upp i huvudet på solens första strålar i daggdroppar på skira göna grässtrån, allt ackompanjerat av det skönaste fågelkvitter.
Ok. Klockan ringde fyra på morgonen, jag släpade mig ner & öppnade ytterdörren. Det var nog inte en februarimorgon i Skåne som begreppet myntades i alla fall. Några solstrålar var ju inte att tänka på, det var som att titta in i en svart vägg, ackopanjerad enbart av smattret från underkylt regn- eller var det kanske fågelnäbbarna som skallrade ute i kylan. Annars var det enda fågelläte som hördes ett märkligt ilsket väsande ljud som jag inte trodde små talgoxarna kunde uppbringa. Uppenbarligen betydde det ilskna lätet ungefär "håll käften, vi försöker sova här ute i kylan".
Nästa argument brukar ju vara att det blir så himla mycket gjort när inte "halva dagen sovs bort". Visst. Bara det att allt går i hastigheten av en trött sengångare.
Näpp, det närmaste jag någonsin kommer "guld i mund" lär vara när jag tvingades sätta in guldtänder & det var inte kul det heller kan jag säga. Visst, ett leende skall ju glimma, men inte tänderna bakom leendet!
Nej, det gamla krystade "Morgonstund har guld i mund" funkar inte för mig i alla fall. Håller hellre på att jobba en bra bit ut på natten då. Skriver om det till "Först när morgonen blir dag, då kan jag vakna pigg & glad".
Trots att arbetet gått i sengångartempo har det blivit lite gjort i verkstaden. Fortsätter lite till på kärlekstemat såhär innan alla hjärtans dag. Och guld är ju inte min grej över huvud taget. Här smids det silver, gärna till månstrimmans silversken långt efter midnatt.
Varje smycke gör jag bara i en upplaga. Detta blev uppskattat & efterfrågades av många.
Beställaren som var snabbast på att boka det önskade namn graverade på stenens andra sida, så det blev ett vändbart smycke av det. Trevlig idé.
Sedan har jag gjort andra varianter. Här en med ett öppet silverhjärta med hamrat mönster på en polerad Diabas.
Med det önskar jag en fortsatt trevlig helg & hoppas söndagen bjuder en skön sovmorgon!
Alla Hjärtans Dag halssmycke & origamihjärtan
Alla Hjärtans Dag är i antågande.
Vi kan väl försöka vara hjärtliga alla dagar!
Men om vi vill uppmärksamma någon lite extra den 14:onde Februari kan det kanske passa med en polerad Diabas, dekorerad med ett hamrat hjärta i silver.
De förstärker varandra i uttryck & ger verkligen kraft åt det kärleksfulla budskapet.
Origami hjärtan är den perfekta Valentingåvan när plånboken inte tillåter några större utsvävningar. Med ett stycke papper går det att göra alla möjliga trevliga skapelser. Riktigt roliga att göra är de också.
Vem skulle inte bli glad av en sådan hjärtlig hälsning?
Annars är ju ätbara kärleksbetygelser alltid gångbara. Denhär typen av "snabbcheescake i glas" är supergod! Vispad grädde, philadelphiaost, honung & frusna bär- tex hallon- hopvispat & varvat med krossade digestivekex & så toppa med tex kiwi. Mums!
Speciell unisex ring i Diabas och silver
Kring de gamla Diabasskrotstenstipparna (vilket långt & konstigt ord det blev!) ligger det fortfarande kvar lite snö. Nu delar inte jag Lexis fascination av snö, men vad gör man inte för de fyrbenta vännerna. Klart vi går & leker i snön så länge den ligger kvar.
Å sen in i värmen, elda järnet så stelfrusna tår töar upp. Fast när det knackar på dörren & detta är var som möter en sprids en innerlig värme ända ner i de frusna tårna.
Pappersarbete är något jag inte saknar från gamla tiden på Volvo. Men inte slipper jag pappersarbetet nu heller. I perioder är det en hel del av den varan. Då bara måste jag ut mellan varven- DET kan jag ju välja nu i alla fall. Ut och skapa i verkstaden. Ut & mysa med djuren. Ut & njuta av naturen.
Ut & se naturens egna konstverk. Som när rimfrosten satt pärlor i de spunna spindeltrådarna så det såg ut som naturen julpyntat i buskarna.
Sen går det lite lättare med tråkig bokföring och annat.
Måste visa en ring jag just gjort klart. Att fila in sargen mot den breda ringskenan som jag sågade ut med passande profil till Diabasen tog sin lilla tid. Men det lönar sig att lägga mycket tid på inb´passningen, så går det som en dans med lödandet sen.
Här var tanken att skapa en annorlunda ring som kan bäras av både honom och henne. Såhär blev den:
En ring att bära som signalerar att bäraren är unik, vågar sticka ut och får extra kraft av Diabasen i kombination med skinande silver.
Våga sticka ut, våga vara unik. Det finns bara en.
Silverörhängen med Diabaskula & förvirrad (eller kreativ?!) hjärna
Dagarna rusar på.
Planerar Gylsboda Festival & bokar in deltagare. Håll gärna koll via evenemanget på Fb. Den 5 Augusti blir det & årets medverkanden är verkligen topp!!
Och så har vi projektet Sliperiet Gylsboda, planer, finansiering osv.
Så skall det ju helst hinnas skapas lite i verkstaden också.
Ja men då är det väl kanske inte så konstigt att jag gör lite mysko saker ibland. Som i morse när jag hade varit i stallet & fixat med hästarna. Skulle bara snabbt in & plocka ihop en maskin tvätt & ner & slänga in den i tvättmaskinen i källaren & så stoppa i ved i pannan när jag ändå var där nere. Ja, resten kanske ni kan ränka ut..
Men till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt hann hejda mig innan kläderna åkte i pannan. Fast det var bra nära. Mitt vanliga tillstånd- total förvirring. Jag skyller på det kreativa, det tar liksom över, det blir ingen plats kvar i lilla hjärnan till så mycket annat.
Lite silversmide blev det sedan. Många delar skall smidas till innan det blir ett par örhängen av det.
I nedankant ser ni Diabaskulorna som jag borrat hål i för att kunna trä igenom fästena jag gjort i silvertråd & lödat små silverkulor i änden på, uppe till höger i bilden.
Vips, så blev det ett par örhängen av alla delarna.
Nu väntar ett par intensiva dagar med möten, utb, kontaktpersonsuppdrag mm.
Visst går allting lite lättare nu när vi går mot ljusare tider?! Speciellt på eftermiddagen märks det att dagen blivit aningen längre. Härligt!!
Powerring "I stormens öga"
En ring som visar på inre styrka. Hur skulle den kunna se ut?
Ja, det kan man ju symbolisera på många olika sätt. Intressant fråga, kul att spåna på sådana uppdrag!
En tanke, som jag testat att omsätta i en ring, är ett öga. Jag tänker att för att hitta sin inre kraft och styrka behöver man även hitta ett lugn. Och var hittar man detta? "I stormens öga". Där är det lugnt, men det omges av en enorm kraft.
Jag tänker även associationer till det tredje ögat, en utvecklad intuitiv förmåga som ofta hittas hos starka individer.
Jag bad sonen att prova ringen för att se hur den ser ut på en kille.
Att Diabasen är en mycket kraftfull sten som dessutom förstärks tillsammans med silver ger ringen ytterligare power.
Det var lite om de senaste dagarnas skapande. Donande kring Sliperiet är också alltid pågående. Just nu är det bl a en liten presentation jag jobbar på, som skall användas vid ett möte i slutet på veckan.
Ikväll kom matte och hämtade den lille fyrbente gästen vi haft här. Lexi har uppskattat sällskapet. Han fick tom dela ben med henne.
Gullehundarna! Vi saknar den lille godingen!
Vi hann med en liten tur ut på sjön idag också. Fast Lexi tyckte inte riktigt om det, att gå på sjön kändes inte riktigt pålitligt tyckte hon. Nox däremot tyckte det var superkul, men kallt. Han är nog ungefär lika förtjust i kylan som jag. Alltså inte alls.
Nyckelord för det nya året, gosiga hundar & tvåfingerring i Diabas & silver
Försöker lära mig skriva 2017 istället för 2016. Är det inte konstigt? Det känns som det går fortare & fortare mellan gångerna vi skall lära oss skriva ett nytt årtal.
Det gäller att göra det bästa av åren som flyger förbi, fylla dem med det vi tycker är viktigt.
Empati & harmoni är fina nyckelord tycker jag. Må de genomsyra det nya året <3
De här två godingarna utstrålar båda nyckelorden.
Lexi tar sin uppgift på allra största allvar, att ta hand om den lille kompisen.
Tillsammans med dessa två gullen har jag börjat året med pappersarbete kring föreningen Sliperiet Gylsboda och kring Lindberg Diabas & Silver. Tråkig administration blir mycket roligare i gott sällskap.
Och så har jag fortsatt med att ta fram ny design. Bl a denna tvåfingerring som är jättebehaglig att bära. För att ge liv till silvret har jag hamrat mönster i det & en Diabas pryder sin plats i vanlig ordning.
Vad tycks?
Ser ni vad det är??!?
Jahapp, så såg sambon till att jag kom ner ordentligt på jorden igen då ja. Här går jag & är glad över beröm från nöjda kunder, frossade kanske loss lite, pyttelite i lovord, det piggade ju upp.
Så lovade jag ju återkomma med fler halsband i stil med det i förra inlägget som blev så uppskattat. Visst, jag tog en funderare på vad mer än hjärtan som brukar vara populärt & kom genast fram till vad jag skulle ha för motiv på nästa. Tänkte att den är klockren såhär i juletid. Ut i verkstaden & knåpa på. Sambon sticker in huvudet & jag visar skapelsen jag jobbar med.
Ja den var ju fin, men vem tror du vill ha en sådan örn, frågar han??!? Men va´ f-n!
Ni ser väl vad det är? Eller? Snälla, säg att det inte ser ut som en örn ;)
Jag tänkte mig ju mer då ängel, men visst, det skall ju stå betraktaren fritt att tolka.. Suck.
Idag var det storbesök i Transformatorn. Kul med alla tappra besökare som letar sig ut & som kommer trots att det är ganska kyligt i bygget såhär års.
I lördags bommade jag igen för besökare innan lunch. Sedan var det dags att ta ett sista avsked av min fina morbror.
Tiden stannar upp när någon som funnits i hela ens liv plötsligt försvinner. Då kommer påminnelsen om hur skört allting är. Så lite vi vet. Så fort allt förändras. Ta vara på stunden & på varandra <3
Minnesbordet var så fint. Med hundarna i centrum, så som de varit så länge jag kan minnas.
Jag är fylld av beundran hur fantastiskt hans fru ordnat dagen.
Så personligt och fint alltihopa.
Käppen lutar mot bordet är jag medskyldig till. Silverkryckan är det absolut svåraste jag lödat hittills. Den är gjord av silver från en av hans vinstpokaler. Min far knackade ut formen i två delar + hylsan & jag lödade. Den provade mitt tålamod ordentligt, men jag lärde mig en hel del av att göra den. Och det var verkligen värt det när jag såg hur glad han var för den. Och halsbandet, ett schäferhuvud i Diabas, det hängde alltid kring halsen. Men inte längre.
"Time to say goodbye" , musiken talade. Dags att ta farväl.
<3 <3 <3
Kärlekssmycke i silver & Diabas, såhär på Luciadagen
En fridfull luciadag vill jag önska alla.
Jag blev så bestört över den obehagliga debatten som uppstod kring en reklambild med ett vackert barn, där plötsligt människor tog sig rätten att ha åsikter om barnets utseende, bl a hudfärg??!? Nää, jag fattar verkligen inte!
Min luciahälsning blir hjärtlig. Empati & kärlek åt alla <3
Den hjärtliga ringen visade jag i förra bloggen & lovade fortsättning..
och här kommer den. Ett halsband med samma princip- och med samma budskap.
Så långt bestär setet av ring & halsband. I nästa lucka i arbetet skall jag komplettera med örhängen.
Så, låt er fyllas av lucias ljus.
En teori är att den moderna traditionen med Lucia med ljus i håret inspirerats av berättelsen om helgonet Lucia som sägs ha burit ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljusen på huvudet istället.
Ljus & kärlek <3