Att utmana våra rädslor ger oss trygghet!

Mhm, vad har hon nu haft för sig?! Ja, undrar nästan lite själv ;) Spontant kändes "tack, men nej tack" som mitt svar på frågan om jag ville vara med i ett avsnitt av Levnadspodden:

https://www.youtube.com/watch?v=wjtmATJ-Kgo&feature=youtu.be

Men vem är jag att säga till andra att utmana sina rädslor och tvivel, om jag inte lever som jag lär?! Sagt & gjort, på söndag skall det ut i etern. Nu är det två fantastiska tjejer som har Levnadspodden, så det gjorde inspelningen lite mindre nervös. En ny erfarenhet. Och att inte hålla på och tänka på vad jag borde sagt istället osv, det är också en bra övning ;) 

 

En del prat om Sliperiet blev det naturligtvis. Hoppas ni hänger med oss där också: http://www.sliperietgylsboda.se Det är där mycket av min tid går åt nu.

 

Och så har jag fågelskulpturen att arbeta på + ett helt gäng med smycken som är under arbete. Mer om det kommer senare.

 

Nu måste jag bara få ryta ifrån. Kanske tom släppa ut ett eller annat fult ord, det kan bli så (för att varna känsliga läsare) Ja, jag är upprörd. Mina fyrbenta älsklingar har fått hjälpa mig idag. Goe Macko, han sprider harmoni som ingen annan.

Söta Doris och fina Lexi, dessa godhjärtade varelser <3 

 

 

 

Jag satt på en buss igår och kunde inte undvika att höra samtal mellan några äldre män. Bet mig i kinderna tills det knakade, men till slut funkade det inte längre. En enda evinnerlig lång klagan på allt och alla. När männen högt & ljudligt ventilerat sin syn på invandrare (inga vackra ord), sin syn på vargstammen (de borde naturligtvis utrotas)  & så ondgjorde de sig över att alla invandrare får varsen bil när de kommer hit (!) Ungefär där rann det över & det hjälpte inte längre att sitta & djupandas. Jag tipsade dem vänligt om att det kan vara bra att kolla lite fakta kring sakerna de satt & gapade om. Jag tipsade dem om att prova att sätta sig ner och prata med några av de som drabbats hårt och tvingats fly undan krigens fasor. Kanske skulle några av gubbarnas rädslor bli mindre då? De var t ex rädda för att behöva möta kvinnor med slöja (de hade andra benämningar för det..) när de gick och handlade. Den gapigaste gubben hade flyttat från storstaden ut i glesbygd bara för detta! Nu var han istället rädd för att stöta på en varg när han gick ut i skogen.

Idel rädslor, idel okunskap. 

Först tyckte de att jag inte hade med deras åsikt att göra, den hade de minsann rätt till att ha. Jag tyckte att vi måste visa respekt för andra människor. Den gapigaste mannen förklarade då att om de bara tar seden dit de kommer så kan det väl gå an med vissa. 

Aha. Och hur var det för honom då, att ta seden dit han kom?! Fanns inte vargen i våra skogar långt innan människan fanns här?! 

Jo, kanske det. Men se den hade ju människan det goda omdömet att utrota på 1800-talet förklarade den nu riktigt högljudde mannen. 

Aha, det är alltså 1800 talet som skall vara mallen för våra seder och bruk. Hm, hur var det nu med huvudduk, eller så kallad klut här då? Var det inte ganska strikta regler för kvinnan i Sverige kring detta?! 

Nu vrålade mannen att jag faktist fick respektera att han hade jobbat hela sitt liv och nu ville leva vettigt som pensionär. Och så ville han inte alls prata mer med mig, eftersom jag inte hade en aning om någonting. Kanske jag tom var tokig nog att tycka synd om tiggarna (han hade tillnamn för dessa också). 

Jag förklarade att jag är otroligt tacksam att jag är född här och lever det liv jag lever. Men det är inte någon bedrift, inte min förtjänst. Jag har haft turen att födas här, kunde lika gärna varit helt annorlunda. Och jag tror att jag då hade gjort saker jag inte kan tänka mig nu, för att få mat på bordet till mitt barn. 

 

Ja, ni förstår. Det mesta kan jag inte återge här, det var för grovt. Jag är inte upprörd för att han gapade på mig om hur dum jag är. Jag är upprörd över bristen på respekt för andra. Inskränktheten. Vi som inte delar dessa värderingar, vi får inte vara tysta. Inte låta inskränktheten tala oemotsagd. 

 

Så för att komma tillbaka där vi började. Det är viktigt att utmana våra rädslor!!

Och faktiskt, även om det flera gånger kunde tyckas smått befogat så lyckades jag diskutera lugnt och bad honom inte dra åt helvete en enda gång!

 

 

 

 

Härligt Pia.
Det är otroligt att dessa stenåldersmänniskor kan få hur stort utrymme som helst och oftast inte bli motsagda.
Själv drar jag mig inte för att argumentera mot, men till motsats till dig så ber jag dom oftast dra till ett varmare helvete än vårt härliga land där det tom kan finnas varg.
Håll ut, såna som du behövs.