Lilla bää i Diabas

Jahapp, nu får jag väl stå mitt kast & berätta om hur jag ställde till det i helgen.. Jag bjuder på den ;) 
Jag satt alltså hemma & ritade kartor, kollade tidtabeller förbredde minutiöst så jag skulle hitta parkeringen jag lånat i Lund, lägenheten jag lånat i Lund, promenadvägen till stationen & så tågtider Lund-Malmö & så tillbaka till Lund på natten. Kollat vägen från stationen i Malmö till galleriet & allt flöt på så jäkla bra!!
Mysig utställningskväll, trevliga arrangörer, medutställare & besökar. Flera smycken & flera skulpturer som hittade nya ägare. Kul! Levande musik & god mat bjöds det också. 
 
 
Hade med lite nytt som jag inte visat förut.
Och lilla bää fick följa med på utställning. Så fjantig jag är, det högg lite i hjärtat när hon skulle följa med sina nya ägare. 
 
Ok, så kommer vi då till lördag natt. Utställningen stänger kl 24.00. Knatar till tåget & åker till Lund, hämtar väskan i bilen & knatar vidare till lägenheten. Vill bara upp & soooova! Sätter nyckeln i dörren.. eller nej, försöker sätta nyckeln i dörren. FEL NYCKEL!! Jo då. Idioten (ja, det är ju jag då) har åkt iväg & tagit med FEL NYCKEL!! Vid det laget är klockan närmare halv två på natten, inte läge för att ringa en vän. Nähä, då är det bara att knata tillbaka till bilen & tillbringa en kall obekväm natt där. Och jag erkänner det också, det är kanske nästan det värsta, ha, ha.
När klockan släpat sig fram till sex på morgonen rullar jag huttrande in till Malmö & letar upp ett frukostöppet McDonalds. När jag parkerar bilen ser jag dem. De andra uteliggarna. Rakt fram på gräsmattan. Och jag inser att jag har ingenting att klaga över. Hemma har jag en varm & go säng som väntar, en varm dusch & allt. Men de skall tillbringa nästa natt också där ute. Och nästa. Arma människor! Var skall de alla bli av när det blir ännu kallare?!
Nu var det fina dagar, stan sjöd av liv & på dagarna satt det människor & njöt i solen överallt. 
Men dessa stackars människor som tillbringar natt efter natt ute, så förfärligt! Så tacksamma vi skall vara som har det så bra. Så hemskt att tänka på alla som inte har det lika bra. 
När utställningen stängde på söndagen var det gott att packa ut & rulla hemåt. Hem till familjen & djuren. Och sängen.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback