En Diabastår

Har ni tänkt på hur länge stenarna funnits här? Tänk om de kunde tala! Om Diabasen kunde tala. Jag tror den skulle vilja be oss vara rädda om den natur de sett förändras. Ibland tror jag den skulle vilja fälla en tår över vad den ser hända med miljön. En Diabastår.
Har du någonsin satt dig ner invid en sten och bara betraktat omgivningen? Tillåtit dig fyllas av ödmjukhet vid tanken på hur länge stenen funnits där. Bara sitta där och känna stenens trygghet och stabilitet. Något varaktigt i en annars så föränderlig värld. Ett underbart sätt att fylla själen med harmoni. Allt vackert finns just omkring oss, när vi med öppna ögon tillåter oss att se det.
 
Här ett litet miniberg av Diabas, där Diabasen fäller en liten tår. 
 
 
 

Ett Diabasberg filosoferar:

 

Jag var där

och hörde den första vargen yla.

Jag var där

och kände den första snön kyla.

 

Jag fanns där

för att se den första ljuva grönskan

och jag har

en innerlig önskan.

 

Jag vill att du skall leva

fullt ut och se,

allt som finns att glädjas över,

allt som naturen har att ge.

 

Titta på myran,

se hur den strävar.

Titta på fågeln,

se hur den svävar.

 

Titta på månen,

se hur den lyser.

Titta på solen

all värme den hyser.

 

Titta på molnen,

se deras dans.

Titta på stjärnorna,

se deras glans.

 

Titta på vattnet

med andedräkt så sval.

Titta på berget,

med sin djupa dal.

 

Med ögon öppna

för skönhet och harmoni,

ser vi naturen

och allt det vackra däruti.

 

Efter dessa filosofiska tankar återgår jag till nuet & packar för utställningen som skall sättas på Bäckaskog Slott imorgon. Kanske ses vi där i helgen? Öppet i samband med skördemarknaden i Vånga på söndag, så det finns mycket att hitta på i krokarna då, kl 10-17. Trevlig helg! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback