Att tänja på gränserna..

Idag har jag tänjt på gränserna lite mer än lovligt. Men tänk, det fungerade!! 
Man skall vara försiktig med att hetta upp Diabasen alltför högt. Nästa fara är avkylningen. Sprickrisken är STOR. 
Nu fick jag frågan om jag kunde göra "pluttar" av Diabas, till örhängen. Spontant kände jag att nej, så som kunden önskade blir svårt eftersom jag inte vill förlita mig till lim. Men så testde jag såhär:
 
Jag gjorde Diabaspluttarna & borrade enmillimeters hål rakt igenom dem. Så gjorde jag två små trekanter & lödade på två små bitar 1mm silvertråd. Så trädde jag på Diabasen, gjorde två pyttesmå öglor som jag trädde på tråden och förde intill Diabaspluttarnas baksida. Här kommer vi till det kritiska. Jag gav mig på att löda fast öglorna, alldeles intill stenen. Jag såg hur Diabasen började glödgas, skifta i rött. Nervöst väntade jag på att lodet skulle flyta & fästa öglan vid silvertråden. Och vips, så satt den där. Och Diabasen höll!!
Jag lät konstruktionen svalna lite innan jag stoppde ner den i spannen där silvret skall betsas i syra efter lödningen. Och titta, det fungerade, inga sprickor i Diabasen! 
Och stenen sitter säkert, utan lim.
Nu innebär detta på intet sätt att metoden fungerar. Det fungerade denna gången. Nästa gång kan det precis lika gärna gå åt pipan med stenen. Mer än en gång har jag råkat ut för det i mitt experimenterande.
 
Våra Danska grannar var på besök här med sin hund. Matten föreslog att vi skulle prova på samma träningsmetod som hundarna, eftersom den verkar ganska effektiv. Någon typ av löpning-wrestling. Så om ni ser oss, bara lugn, här är inga fel på gannsämjann, vi bara tränar, ha, ha. 
 
 
.

Kommentarer
Anonym säger:

Imponerande!

Svar: Tack snälla <3
Pia Lindberg

2016-05-19 | 20:37:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback