Ängel i Diabas & silver och ett litet fult ord när det gick åt pipan
Idag är det en stor dag. Min lilla systerdotter tar sin lärarexamen. Det är vid sådana tillfällen man reflekterar över hur snabbt tiden går. Lilla pluttan som nyss var en liten, liten bäbis! Nu lyckönskar vi henne när det är dags att ut i arbetslivet.
Såg ni lödningen jag höll på med i förra bloggen, den där det var ett väldigt sjå att pallra upp allt på en gång
Det var kanske inte helt enkelt att föreställa sig när jag skrev att det där skulle bli en ängel..
Nu kan jag visa hur jag menade.
Sen skulle jag följa upp ängeln med en ängavinge. Tänkte göra en vinge i silver & så hänga på en mindre i Diabas. Men se, det är inte alltid det går som det är tänkt (ganska sällan, egentligen). Diabasen tycker inte om värme, så all lödning försöker jag göra innan stenen är på plats. Men här ville jag stänga den lilla ringen som satt i den lilla Diabasvingen med en liten lödning. Och det gick bra. Ända tills jag skulle banka till ringen för att få den lite oval. Då sprack det. Ett litet fult ord (eller var det kanske egentligen närmare tre) smet ut genom munnen innan jag bet ihop & går ut i kylan för att forma till en ny liten Diabasvinge.
Kommentarer
Thomas Schiff säger:
Dessa ständiga SMÅ misslyckanden som är moder till den STORA möjligheten till utveckling! Kan ibland sakna dom...
Svar:
Pia Lindberg
Trackback