"Den blindes tunga lott", keramikängel med Diabashalsband & lite morotstrams.
Jag får erkänna att jag sällan är så barnslig som vid morotsskörden..
..men håll med om att de är charmiga! Visst vore det roligare om det såg ut lite mer så i grönsaksdiskarna!
Keramiken är igång igen. Mina keramikänglar med Diabashalsband har gått åt under sommaren. Men nu har jag i alla fall en ny klar. Jag ville ge den ett lite mera androgynt uttryck än de tidigare jag gjort.
Halsbandet är av äkta silver & polerd Diabas.
Med vingarna sprider hen kärlek till alla som vill ta emot den.
Och här har vi en till som sprider glädje & kärlek. Lexi älskar att springa omkring i mossan & busa på de gamla Diabastipparna.
Jag fick ett brev på posten i veckan. Brevet innehöll en liten skrift, gjord av "Eklånns Pelle" som arbetade i det gamla Diabasbrottet i Gylsboda under tidigt 1900-tal. 1912 förlorade han synen på båda ögonen i en sprängolycka. Stort tack till mannens barnbarn som delat med sig av skriften till mig.
Dikten går rakt in i hjärtat. Ett litet utdrag:
"I Gylsboda stenbrott det hände,
Min glädje i sorg då fick gå.
Den dag som jag gladast mig kände,
Jag synens gåva fick avstå.
Ett sprängskott i ansiktet jag fick,
I sjuksäng jag tvangs av såren,
Och mörkret tog min ljusaste blick,
Det hände i de bästa åren."
Det är mycket gripande att läsa dikten och efter den förfärliga olyckan i stenbrottet i Vånga i onsdags känns det svårt att förstå att det som inte får hända har hänt igen. Jag tänker på mannen som fick leva större delen av sitt liv i mörker efter olyckan 1912. Och jag tänker på killen som förlorade sitt liv i onsdags, på familjen och på alla runtomkring. Ord känns överflödiga.
Kommentarer
Trackback
