Mailet är riktat till mig & Karin. Skulle vi försöka vara lite proffsigt kyliga och tycka att: tack, så trevligt..?

Näää, det går ju inte. Vi blev ju överlyckliga, detta hade vi inte riktigt vågat hoppas på.

Vi måste få vråla lite:

 

 

Glasyren har klumpat sig lite på hjärtat & där är en spricka vid ena upphängningshålet, men jag kan ju visa den för er i alla fall. För jag tycker att vi skall fundera lite på det som står på den. Jag tror det är bra om vi provar att lyssna mer på hjärtat, mindre på förnuftet, ännu mindre på tvivlet & allra minst på rädslan!

 

Och när vi nu är inne på att läsa & tolka, ordets makt & skrivandets konst måste jag berömma min lilla systerdotter. Jag har just läst hennes blogg idag. http://sandraaxelssons.blogspot.se/  Hon visar där en text hon skrivit & är nöjd med & ser på den som ett konstverk. Och visst är det så! Det är ju samma känsla när man fått till en Diabas precis så som man tänkt, när silversmidet sitter som en smäck som när man avslutar en text man skapat & är riktigt nöjd med den. Dessutom säger hon att det delvis är min lilla blogg som inspirerat henne till att börja blogga & det är ju som jag tidigare nämnt något av det bästa jag kan få höra- att jag inspirerar andra till att ta de steg de själva vill. Gött!!

 

Här har vi fler som gör det de helst vill. Mumsar frukost i det gröna.