Fortsättning följer under de närmaste dagarna ;)

 

Spännande besökare har jag haft idag, konstnärer från både när & fjärran. Kreativa idéer hoppade runt som glada gräshoppor under diskussionerna. En skön mix från Sverige, Nederländerna och Usa. Tackar för ert positiva besök!! 

Om ni har tid & ork & lust tänkte jag avsluta dagen med att vädra en fundering. Den har vuxit sig starkare under de senaste dagarna. 

Jag vill på inget sätt påstå att jag har någon som helst rätt att bedöma vad som är konst osv. Men jag blir verkligen fundersam när jag bläddrar i tidningen Konstvärlden. I varje nummer gör jag samma reflektion. Vad är det som gör att en tavla säljs för 2,5 miljon, en icke föreställande helt abstrakt tavla. Exempel efter exempel radas upp. Alla i samma stil.

Ja, jag tycker det är märkligt. De kan vara vackra, fantasieggande och trevliga. Men..

Och när jag bläddrar vidare blir jag rent av förbannad. Men det kanske är det som är meningen? Nej, konstnären talat i en intervju om att hon inte alls är ute efter att provocera. Aha. Hon dödar djur för att använda dem i sina foton som hon sedan säljer för stora pengar. Tex ett foto med vita möss som hon dödat för att trä upp på sina fingrar & fotografera. Konst??! Som säljs för stora pengar. Jag förstår inte. Visst, nu sitter jag och skriver om henne och ger henne den uppmärksamhet jag själv menar att jag inte förstår varför hon får (undviker därav att nämna henne vid namn). Är det ändå det hon vill? En dödad vit kanin på en bricka, med en håruppsättning på det dödade djurets huvud?! Nä, jag förstår inte. Får lust att göra något jag inte brukar. Ryta ifrån. Slå näven i bordet & fråga vad f-n det är frågan om. 

Jag tror att min ilska även lite kan härledas till den insamling som vi nu är med om att göra, till förmån för det helekologiska lantbruket där flera hästar dödades av blixten och man är beroende av hästarna, då man arbetar helt utan traktor. En hållbar tanke, ett grönt ekologiskt lantbruk. Men vad händer då?! Massor av människor kommenterar att de borde haft hästarna försäkrade, att andra drabbas på andra sätt & borde då få samma hjälp, man vill använda sina pengar på bättre sätt osv osv. Om man inte vill eller kan hjälpa till är det ju helt ok. Men varför hela tiden leta efter saker att hacka på?! Kanske vi skall lyfta blicken, tänka lite vidare & sträcka varandra en hjälpande hand då & då. Kanske det får oss i rätt riktning? Medmänsklighet. Och i den innefattar vi även djuren. Och då dödar vi inte djur för att göra pengar på att sälja de groteska bilderna. För då finns det ingen som vill köpa dem. Mår vi bra vill vi omge oss med skönhet och harmoni. Då kommer det att synas i konsten också. 

 

Det var mina högst personliga reflektioner. Och en jäkla massa gnäll, det brukar jag inte ägna mig åt. Men det var skönt att få ut det!! Har alltid sagt till sonen att man alltid skall sträva efter att vara den bättre människan. Inte gnälla & hacka. För de som sysslar med sådant slår det tillbaka mot i slutändan. Det kommer igen. Men nu kände jag plötsligt att det inte alltid innebär att man måste knipa igen & hålla tyst, att vara den bättre människan. Ibland är det kanske helt enkelt så att det innebär att man behöver ryta ifrån?

Men bara ibland ;)