Skyltfönster

Ifall nån skulle undra så är svaret nej. Vi har fortfarande ingen telefonförbindelse med omvärlden. Ni som hängt med på bloggen känner till detta evighetstelefontrassel. För nytillkomna läsare- kort & gott- Gylsboda 2420 är platsen som telefonin glömde.
 
Men vad gör väl det. Tidigare i veckan såg ni en bild på min glade toppenkollega i Osby. Det är viktigt med kul på jobbet & har man det är man priviligierad. Såhär kul vi har på andra jobbet, eller vad vi skall kalla det egna skapandet. Mera som en livsstil egentligen:
Alltså, trötta som gnuer båda två  (jo, de är trötta, jag har själv frågat) håller vi här på att höstpynta i skyltfönstret vi fått låna i Lönsboda tills efter jul. Tack snälla LNT för att vi får vara där & Helolen för att du tänkte på oss!
Vi kommer att göra en traditionell ompyntning precis till julskyltningen. Så när jag tog bilden stod jag utanför fönstret & kollade så banderollen hamnar rakt, medan Karin glad i hågen poserar innanför rutan. "-Blir det bra såhär?" "Perfekt!" Ni förstår. Man kan inte ha tråkigt med denna underbara jobbarkompis!
Nu var det så att hon skrattade som en hyena när jag satte på ena Diabasbeslaget på skåpet efter mitt ögonmått. Det blev lite snett. Pyttelite. Eller kanske mer som diagonalt, fast det skulle vara horisontalt. Jag har inget ögonmått. Inget lokalsinne heller, men det är en annan historia. Fast det kanske kommer från ungefär samma plats i hjärnan tänker jag, där jag kanske istället har ett litet tomrum, vad vet jag?
 
Åter till skyltningen. Här har vi skåpet, av modell Äpplet. Lägg märke till att de två tillhörande utsirade äpplena integerrats i motivet. Och så knoppar & beslag i Diabas. Mmm, vi älskar det båda två. Men nu vill vi veta. Vad tycker ni?!
 
 
Tänk nu bort skottkärror & annat som står längre in i butiken & titta bara på skyltfönstret. Unefär sådär blev det till en början.
Jag glömde kanske skriva att det naturligtvis är Karin som målat skåpet, men det förstod ni säkert ändå.
 
Så måste jag komma ihåg att tacka för alla kommentarer med respons på saker jag lagt ut & snälla kommentarer om bloggen & annat. Tack! Jag blir jätteglad när ni kommenterar & tycker.
 
Nu skall jag pallra mig ut & jobba vidare i det vidriga höstrusket. Nu kan jag ju inte ens försöka lura mig längre med att man kan tycka lite om hösten för alla vackra färger på löven, nu har de blåst bort & de ensamma stackarna som klamrar sig kvar är bruna..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback