Stentrumling- en konst..

Jaha, där fick man sig en rejäl näsbränna må jag säga. I fem veckor har jag hållt på att köra min första omgång Diabas i nya stentrumlaren. Tänkte att det känns nästan som fusk att trumla & inte hadpolera, där rullar stenarna runt av sig själva medan jag kan göra annat. Men ack vad jag bedrog mig. Mellan varje steg skulle varje sten tvättas & torkas för att allt slipmedel skulle försvinna, innan man bytte till nytt i nästa steg. Och så fick jag tips av gurun Jeansson hur man skulle gå åt det i sista steget för att stenarna skulle bli riktigt blanka. Koka ihop en lagom simmig gröt att hälla i trumlaren. Så idag, på min födelsedag, var det äntligen dax att öppna & plocka ut mina blanka fina Diabaser. Nähä. I klartext kan vi väl säga att det sket sig rejält. Får nog läsa på lite till & experimentera en hel del innan det kommer något blankt & vackert ut ur den trumlaren.
Men det är inget att hänga läpp över, har just varit uppe i byn för att handla så jag skulle baka en tårta tills ikväll. När jag så kom hem stod det en hembakad hallontårta utanför dörren. Tänkt vilka underbara människor det finns. Goa, goa grannen Sonja, vilken fantastisk människa!!

Kommentarer
Cecilia säger:

Du menar extramamma?:)

2012-02-07 | 16:25:02
Pia säger:

Huvudet på spiken, Cilla, hon hade lämnat en lapp: Grattis min kära "dotter". Kramar från "mamma"

Men sen bad hon mig hälsa mamma Ulla att hon inte får bli arg ;)

2012-02-07 | 16:43:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback