Halsband Diabas & silver

Jag som gör mitt bästa att förtränga när det är dags för att fylla år igen är alldeles överumplad över alla gratulationer & hälsningar, överraskningar med både blomster & tårta & allt. Tack <3 Ännu ett år av erfarenheter läggs till raden av år.
 
Ett fantastiskt vykort kom på posten med en grattishälsning från min lilla storasyster, med ett gammalt foto härifrån Gylsboda. SÅ fint! De gamla träkranarna finns kvar & sägs vara de enda i sitt slag som är bevarade i hela landet. 
Dethär halsbandet har jag hunnit klart med idag. En idé som gnagt i bakhuvudet ett tag som jag ville prova, att låta ett diffust hjärta skymta fram ur sargen till infattningen av en mattpolerad Diabas.
Alltid lika nyfiken på vad ni skall tycka :) 

Alla Hjärtans Dag halssmycke & origamihjärtan

Alla Hjärtans Dag är i antågande. 
Vi kan väl försöka vara hjärtliga alla dagar!
Men om vi vill uppmärksamma någon lite extra den 14:onde Februari kan det kanske passa med en polerad Diabas, dekorerad med ett hamrat hjärta i silver. 
De förstärker varandra i uttryck & ger verkligen kraft åt det kärleksfulla budskapet.
Origami hjärtan är den perfekta Valentingåvan när plånboken inte tillåter några större utsvävningar. Med ett stycke papper går det att göra alla möjliga trevliga skapelser. Riktigt roliga att göra är de också. 
Vem skulle inte bli glad av en sådan hjärtlig hälsning? 
Annars är ju ätbara kärleksbetygelser alltid gångbara. Denhär typen av "snabbcheescake i glas" är supergod! Vispad grädde, philadelphiaost, honung & frusna bär- tex hallon- hopvispat & varvat med krossade digestivekex & så toppa med tex kiwi. Mums!
 
 
 
 

Speciell unisex ring i Diabas och silver

Kring de gamla Diabasskrotstenstipparna (vilket långt & konstigt ord det blev!) ligger det fortfarande kvar lite snö. Nu delar inte jag Lexis fascination av snö, men vad gör man inte för de fyrbenta vännerna. Klart vi går & leker i snön så länge den ligger kvar.
Å sen in i värmen, elda järnet så stelfrusna tår töar upp. Fast när det knackar på dörren & detta är var som möter en sprids en innerlig värme ända ner i de frusna tårna. 
Pappersarbete är något jag inte saknar från gamla tiden på Volvo. Men inte slipper jag pappersarbetet nu heller. I perioder är det en hel del av den varan. Då bara måste jag ut mellan varven- DET kan jag ju välja nu i alla fall. Ut och skapa i verkstaden. Ut & mysa med djuren. Ut & njuta av naturen. 
Ut & se naturens egna konstverk. Som när rimfrosten satt pärlor i de spunna spindeltrådarna så det såg ut som naturen julpyntat i buskarna.
Sen går det lite lättare med tråkig bokföring och annat.
Måste visa en ring jag just gjort klart. Att fila in sargen mot den breda ringskenan som jag sågade ut med passande profil till Diabasen tog sin lilla tid. Men det lönar sig att lägga mycket tid på inb´passningen, så går det som en dans med lödandet sen. 
Här var tanken att skapa en annorlunda ring som kan bäras av både honom och henne. Såhär blev den:
En ring att bära som signalerar att bäraren är unik, vågar sticka ut och får extra kraft av Diabasen i kombination med skinande silver. 
Våga sticka ut, våga vara unik. Det finns bara en.  

Silverörhängen med Diabaskula & förvirrad (eller kreativ?!) hjärna

Dagarna rusar på.
Planerar Gylsboda Festival & bokar in deltagare. Håll gärna koll via evenemanget på Fb. Den 5 Augusti blir det & årets medverkanden är verkligen topp!!
Och så har vi projektet Sliperiet Gylsboda, planer, finansiering osv.
Så skall det ju helst hinnas skapas lite i verkstaden också. 
 
Ja men då är det väl kanske inte så konstigt att jag gör lite mysko saker ibland. Som i morse när jag hade varit i stallet & fixat med hästarna. Skulle bara snabbt in & plocka ihop en maskin tvätt & ner & slänga in den i tvättmaskinen i källaren & så stoppa i ved i pannan när jag ändå var där nere. Ja, resten kanske ni kan ränka ut.. 
Men till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt hann hejda mig innan kläderna åkte i pannan. Fast det var bra nära. Mitt vanliga tillstånd- total förvirring. Jag skyller på det kreativa, det tar liksom över, det blir ingen plats kvar i lilla hjärnan till så mycket annat.
 
Lite silversmide blev det sedan. Många delar skall smidas till innan det blir ett par örhängen av det.
I nedankant ser ni Diabaskulorna som jag borrat hål i för att kunna trä igenom fästena jag gjort i silvertråd & lödat små silverkulor i änden på, uppe till höger i bilden.
Vips, så blev det ett par örhängen av alla delarna.
Nu väntar ett par intensiva dagar med möten, utb, kontaktpersonsuppdrag mm.
 
Visst går allting lite lättare nu när vi går mot ljusare tider?! Speciellt på eftermiddagen märks det att dagen blivit aningen längre. Härligt!!

Intressanta besökare & nytt hänge Diabas & silver

Hajade till på promenaden ute i backen med djuren. Vad var det röda som lyste fram genom snön? Lingon!! Tänk att de trotsar snö & kyla & lyser vackert röda såhär fram i Januari månad. 
Några till som var tappra & trotsade snö & kyla var dagens trevliga besökare i Transformatorn & Sliperiet. Riktigt roligt att få detta besök här ute i backarna. Tycker verkligen det visar på att Osby kommun menar allvar när man säger att man vill lyfta fram hela kommunen. Tack!!
Här framför Sliperiet. Från vänster:
Paul Phillips, Näringslivsutvecklare, Osby kommun
Marika Bjerstedt Hansen, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, Osby kommun
Per-Arne Håkansson, riksdagsledamot och ledamot i Näringsutskottet
Mycket intressant och givande att träffas och diskutera tankar om landsbygdsutveckling och annat. Och jag fick tillfälle att berätta lite om Gylsbodas spännande historia kring Diabasbrytningen och om tiden då Harry Martinsson bodde här mm.
 
Resten av dagen har tillbringats i lilla verkstaden. Jag har haft en idé i huvudet sedan jag gjorde de andra hängena med olika utsågade mönster, att jag ville göra en med ett blommönster som skall ge känslan av kronblad som plockas bort. En polerad rund Diabas och så en silverplatta som hänger ovanpå med utsågat mönster av en blomma.
"Älskar, älskar inte" heter den. Ni vet, det där när kronbladen plockas för att se vad resultatet blir till slut. 

Powerring "I stormens öga"

 En ring som visar på inre styrka. Hur skulle den kunna se ut? 
Ja, det kan man ju symbolisera på många olika sätt. Intressant fråga, kul att spåna på sådana uppdrag! 
 
En tanke, som jag testat att omsätta i en ring, är ett öga. Jag tänker att för att hitta sin inre kraft och styrka behöver man även hitta ett lugn. Och var hittar man detta? "I stormens öga". Där är det lugnt, men det omges av en enorm kraft.
Jag tänker även associationer till det tredje ögat, en utvecklad intuitiv förmåga som ofta hittas hos starka individer. 
 
Jag bad sonen att prova ringen för att se hur den ser ut på en kille.
Att Diabasen är en mycket kraftfull sten som dessutom förstärks tillsammans med silver ger ringen ytterligare power. 
Det var lite om de senaste dagarnas skapande. Donande kring Sliperiet är också alltid pågående. Just nu är det bl a en liten presentation jag jobbar på, som skall användas vid ett möte i slutet på veckan.
 
Ikväll kom matte och hämtade den lille fyrbente gästen vi haft här. Lexi har uppskattat sällskapet. Han fick tom dela ben med henne. 
Gullehundarna! Vi saknar den lille godingen!
Vi hann med en liten tur ut på sjön idag också. Fast Lexi tyckte inte riktigt om det, att gå på sjön kändes inte riktigt pålitligt tyckte hon. Nox däremot tyckte det var superkul, men kallt. Han är nog ungefär lika förtjust i kylan som jag. Alltså inte alls. 
 

Nyckelord för det nya året, gosiga hundar & tvåfingerring i Diabas & silver

Försöker lära mig skriva 2017 istället för 2016. Är det inte konstigt? Det känns som det går fortare & fortare mellan gångerna vi skall lära oss skriva ett nytt årtal. 
Det gäller att göra det bästa av åren som flyger förbi, fylla dem med det vi tycker är viktigt. 
Empati & harmoni är fina nyckelord tycker jag. Må de genomsyra det nya året <3 
De här två godingarna utstrålar båda nyckelorden.
Lexi tar sin uppgift på allra största allvar, att ta hand om den lille kompisen.
Tillsammans med dessa två gullen har jag börjat året med pappersarbete kring föreningen Sliperiet Gylsboda och kring Lindberg Diabas & Silver. Tråkig administration blir mycket roligare i gott sällskap. 
Och så har jag fortsatt med att ta fram ny design. Bl a denna tvåfingerring som är jättebehaglig att bära. För att ge liv till silvret har jag hamrat mönster i det & en Diabas pryder sin plats i vanlig ordning. 
Vad tycks?
 
 
 

Gott Nytt År 2017

Tack alla som på olika sätt korsat min väg under 2016.
Året har varit mycket händelserikt och givande med intressanta samarbeten & projekt och framförallt med vår nystartade förening Sliperiet Gylsboda som skall utvecklas vidare under kommande år. 
Ser fram emot ännu mera spännande samarbeten under 2017 och mera intressanta människor att möta. Nya designer som väntar på att födas och nya projekt att genomföra. 
 
2016 har avslutats med flera sorgliga besked. Vi har blivit påminda om att döden är en del av livet. Det tar vi med in i det nya året, att leva & göra gott, njuta av dagen, uppskatta varandra & vara rädda om det vi har <3 
 
Ett hårspänne som jag gjort av en speciell silversked som jag fått får bli det sista skapandet jag visar för i år. Några ringar som är under tillverkning kommer sedan att inleda det nya året. 
Silverskeden har jag bankat ut & borrat hål i för att kunna trä igenom den stora nålen som jag gjort i silver & satt på en infattad polerad Diabas på änden. En liten ögla har jag lödat på insidan av skeden för att kunna fästa i en tunn hårsnodd för extra säker fastsättning i håret.
 
Igår blev det inget arbetat i verkstaden. Hela familjen hjälptes åt att röja, elda ris & så grillade vi. Ett steg i lärdomen att ta vara på dagen <3 
Med det säger jag tack för året som gått och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2017 <3 

Diabas & silver set

Jag hoppas ni har en fin julhelg. Här lyser vintervädret med sin frånvaro, men det har sina fördelar. Inget snöskottande & vid stallet går det så mycket lättare att köra skottkärran när det inte är en massa snö att tampas med. Men visst, jag vet, barnen vill ha snö & is.
 
Trevligt julfirande med nära & kära har vi haft, både lillejulafton & julafton. Och idag har jag återvänt till verkstaden,
där jag har invigt min julklapp: Ett digitalt skjutmått. Himla bra uppfinning. Det vanliga skjutmåttet har ju fungerat perfekt så klart, men de där små strecken.. krymper de med åren, eller?! 
 
Lexi har haft det livat i jul. Här hos farfar med lilla valpen Selma. Hur någon så liten kan ha så mycket energi är en gåta. 
Ni som hängt med på bloggen har sett lite av den nya serien som vuxit fram, där jag låter en Diabas ligga i bakgrunden, sågar hål i silvret som ligger framför så kommer det svarta fram genom det utsågade mönstret. 
Och så lite matchande örhängen. 
Jag gjorde en annan variant på mönster på hänget:
Bara något av paren örhängen finns kvar, resten har hittat sina nya bärare. 
Några dagar till i verkstaden så skall det snart fyllas på med flera varianter.
Önskar er en fortsatt fridfull och skön helg!

Ser ni vad det är??!?

Jahapp, så såg sambon till att jag kom ner ordentligt på jorden igen då ja. Här går jag & är glad över beröm från  nöjda kunder, frossade kanske loss lite, pyttelite i lovord, det piggade ju upp.
 
Så lovade jag ju återkomma med fler halsband i stil med det i förra inlägget som blev så uppskattat. Visst, jag tog en funderare på vad mer än hjärtan som brukar vara populärt & kom genast fram till vad jag skulle ha för motiv på nästa. Tänkte att den är klockren såhär i juletid. Ut i verkstaden & knåpa på. Sambon sticker in huvudet & jag visar skapelsen jag jobbar med.
Ja den var ju fin, men vem tror du vill ha en sådan örn, frågar han??!? Men va´ f-n!
Ni ser väl vad det är? Eller? Snälla, säg att det inte ser ut som en örn ;) 
 
Jag tänkte mig ju mer då ängel, men visst, det skall ju stå betraktaren fritt att tolka..  Suck. 
 
Idag var det storbesök i Transformatorn. Kul med alla tappra besökare som letar sig ut & som kommer trots att det är ganska kyligt i bygget såhär års. 
 
 I lördags bommade jag igen för besökare innan lunch. Sedan var det dags att ta ett sista avsked av min fina morbror.
Tiden stannar upp när någon som funnits i hela ens liv plötsligt försvinner. Då kommer påminnelsen om hur skört allting är. Så lite vi vet. Så fort allt förändras. Ta vara på stunden & på varandra <3 
Minnesbordet var så fint. Med hundarna i centrum, så som de varit så länge jag kan minnas.
Jag är fylld av beundran hur fantastiskt hans fru ordnat dagen. 
Så personligt och fint alltihopa.
Käppen lutar mot bordet är jag medskyldig till. Silverkryckan är det absolut svåraste jag lödat hittills. Den är gjord av silver från en av hans vinstpokaler. Min far knackade ut formen i två delar + hylsan & jag lödade. Den provade mitt tålamod ordentligt, men jag lärde mig en hel del av att göra den. Och det var verkligen värt det när jag såg hur glad han var för den. Och halsbandet, ett schäferhuvud i Diabas, det hängde alltid kring halsen. Men inte längre. 
"Time to say goodbye" , musiken talade. Dags att ta farväl. 
<3 <3 <3

Hjärtligt set i Diabas & silver

Kort uppdatering.
Setet kompletterat med örhängen:
 
 
 
Leveranserna som skall ut i morgon & på lördag är klara! Det firar vi med kladdkaka med pepparkakstäcke.
 
 

Kärlekssmycke i silver & Diabas, såhär på Luciadagen

En fridfull luciadag vill jag önska alla. 
Jag blev så bestört över den obehagliga debatten som uppstod kring en reklambild med ett vackert barn, där plötsligt människor tog sig rätten att ha åsikter om barnets utseende, bl a hudfärg??!? Nää, jag fattar verkligen inte! 
 
Min luciahälsning blir hjärtlig. Empati & kärlek åt alla <3 
 
Den hjärtliga ringen visade jag i förra bloggen & lovade fortsättning..
  
och här kommer den. Ett halsband med samma princip- och med samma budskap.
Så långt bestär setet av ring & halsband. I nästa lucka i arbetet skall jag komplettera med örhängen.
Så, låt er fyllas av lucias ljus. 
En teori är att den moderna traditionen med Lucia med ljus i håret inspirerats av berättelsen om helgonet Lucia som sägs ha burit ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljusen på huvudet istället.
 
Ljus & kärlek <3 
 

Ny design på Diabsring med silver och så dessa älskade hundar

Som vanligt är det mycket beställningar som skall vara klara innan jul. Och som vanligt gör sig min lilla defekt påmind när det är som mest att göra. Japp, just då kryper det fram någon designidé som bara MÅSTE testas. Sen fastnar jag ute i verkstaden & vips så är klockan mittinatten igen. Men det är liksom nödvändigt att bryta av beställningsjobben med att skapa fritt ibland. För att nära kreativiteten lite. Ett set skall det bli. Ringen är klar. Halsbandet får bli nästa gång defekten gör sig påmind. Troligen ganska snart. 
Har haft denhär idén gnagande i bakhuvudet, om att låta den polerade Diabasen kika fram genom ett hjärtmönster som jag sågar ut i silvret (och jag vill testa den med massa andra mönster också som sitter & skaver i bakhuvudet). Med denna ringkonstruktionen blev jag tvungen att göra de sista lödningarna med stenen på plats, vilket inte är optimalt (Diabasen tycker inte om värmen). Men det gick bra, Diabasen mår fint & tittar fram svart & blank & vacker. 
 
Jag har haft finfint sällskap när jag suttit & spånat på designen på setet.
Penny & Nox. SÅ goa!! Alla morbror Kenneths hundar har varit fantastiska, men Penny är något extra, det tyckte han själv också. Det är verkligen skit att han inte fick vara med längre. Nästa helg blir Kenneths minnsesstund på brukshundklubben, där han spenderat så mycket av sin tid med att träna hund. 
<3 
Vår pärla Lexi har haft besök av en liten, liten kompis också. Lilla Selma valpen. Det blev full fart & näst intill omöjligt att fånga dem på bild.
 

Unik utställning till Sliperiet, nya örhängen och avslutningskväll med Amelia Adamo

Nya örhängen klara.
Här hänger de på nya fina örhängeshållaren, inköpt av min danska väninna som är fantastisk på att hitta det där speciella displaymaterialet. 
Ringarna har jag gjort av tråd som jag hamrat platt & lödat ihop. Därefter borrade jag hål för tråden. Jag chansade & gjorde lödningen av tråden i ringen med stenen på plats & denna gången gick chansningen hem. 
Och så måste jag berätta om ett jättespännande möte, med samlare av mineral och fossiler. På bilden syns delar av samlingen som är den näst största i Europa. Hur coolt är det inte att vi i Sliperiet erbjuds ha samlingen som permanent utställning! I lilla Gylsboda kommer vi alltså att kunna visa besökarna något tämligen unikt. Spännande!!
Vi har haft avslutning på integrationsprojektet Kvinna hjälper Kvinna där jag varit en av åtta mentorer under det gångna året. Härliga Amelia Adamo gav mycket inspiration till oss som lyssnade vid avslutningen. Jag är helt säker på att det kommer att gå riktigt bra för min begåvade och driftiga adept Hanan Bara. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Luciasmycke 2016 & mycket annat

Om man klämmer en nagel riktigt rejält, typ som såhär
så kan det efter några veckor se ut ungefär som såhär. Och man kan vara säker på att vad man än gör så stöter just den fingertoppen i något heeeela tiden. 
Vi röjer, drar ris & eldar. Och jag slår i min rackarns finger. Kidsen är superduktiga & jobbar på som små illrar. 
För att inte ha katt längre går det åt förvånansvärt mycket kattmat hos oss.. 
De här två tycker att de bor hos oss. De blir mindre vilda & skygga för varje dag som går. 
 
Även årets Luciasmycke till Sydöstra Örkeneds Byaförening fick jag äran att göra. 2016 års "Hoppets Låga" ser ut såhär:
Måste ju visa hur långt vi kommit i Sliperiet:
Det var riktigt roligt att kunna visa detta för dagens grupp med 10 trevliga besökare som var intresserade av Industrihistoria i Örkened, där Diabasen spelar en huvudroll. 

Sliperiet, armband med stjärntecken och mycket annat.

Ser ut som en hund utan ansikte. Lexi kan inte vara stilla så länge att det blir en vettig bild. Såhär presenterar hon sig på bild i Norra Skåne, där man skriver om vårt projekt Sliperiet Gylsboda.
Kristianstadsbladet har också skrivit om oss. De berättar att Leader Skånes Ess beviljar vår bidragsansökan. Men Jordbruksverket skall också säga sitt innan det är helt klart, så vi väntar på det formella beslutet. 
Tydligen har även någon av Smålandstidningarna skrivit om oss, då vi blivit kontaktade av intressanta människor som läst om oss och intresserar sig för vårt projekt. Kul!!
 
Mycket möten har det varit senaste veckan i olika forum & ärenden. Bl a möte mellan näringsliv & kommun, positivt att vi knyter ihop hela alltet & drar åt samma håll! 
 
Lite jobb i lilla verkstaden har hunnits med. Här ett exempel på armband med stjärntecken,
har beställning på flera olika stjärntecken som är på gång.
I helgen jobbade hela lilla familjen med röjningsarbete. Mysigt när det blev dags för middagspaus. Mina vegokorvar var inte helt enkla att grilla på pinne, men till slut funkade det. 
Efter grillpausen fick vi ett tungt samtal. Min fina morbror har hastigt gått bort.
Så plötsligt allt bara kan förändras. En stark personlighet är inte längre med oss, men kommer alltid att finnas i våra minnen. Alla våra tankar är med de närmaste.
Hundar har alltid varit en viktig del i morbrors liv. Lexi & jag gick ner till sjön en stund för att låta tankarna flyga fritt.
 
Mitt i sorgen gläds vi med Karin Linderoth som välförtjänt får Osby Kommuns kulturpris i år, för barnbokssuccén om Mormor KrutRut & kossan Margit. Grattis bästa Karin!!

Stora nyheter i föreningsarbetet & en annan nyhet i smyckesskapandet.

Nu står det på Leader Skånes Ess sida. Beviljade projekt. Sliperiet Gylsboda. 
http://www.skanesess.se/nyheter/2016/11/17/sliperiet-gylsboda/
Där står också att vi väntar på beslut från Jordbruksverket. Lite finlir kvar i pappersexercisen, skall roa mig med det såhär på fredagskvällen. Svårt att riktigt ta det till sig innan alla papper är klara. 
Men.. det ser verkligen ut som allt arbete vi i styrelsen lagt ner kommer att bära frukt. Wow!!!
Alla som vill vara del i att bygga upp kulturcentrat som föreningen Sliperiet Gylsboda står inför, välkomna som medlemmar. Man är ju del i det bara genom att vara medlem & stötta föreningens arbete. Och om någon skulle känna sig manad som sponsor är allt välkommet, så klart. Ni ser, detta kan ju bara bli helt fantastiskt!
Jag HAR smygfirat lite. Jag unnade mig att sticka mellan med att skapa ett smycke bara för att det var kul. Ni som väntar på beställningar, jag lovar att jag jobbar på dem också. Men jag har hört på kidsen, det pratas "choker". Typ svarta remmar som sitter tight mot halsen, den typen av halsband syns mycket på t ex artister nu. Klart jag blir sugen på att skapa något speciellt då. Såhär blev mitt första "choker".  And I like it!
 

Sliperiet Gylsboda & stelt halsband med droppform i Diabas & silver

Vi är i ett spännande skede med projektet Sliperiet Gylsboda. Vi kompletterar med de uppgifter som efterfrågas i slutskedet i processen med ansökan till Leader om bidrag. 
I helgen hade vi arbetsdag i Sliperiet. När vi började såg det fortfarande ut såhär:
Vi hade hjälp av en lastbil med kran & en traktor för att få ut de tyngsta sakerna,
 
För övrigt var det till att bära & släpa med handkraft, skottkärra & köra med en lätt låghalt handtruck som krävde en smidig burkslav för att inte kränga i kurvurna ;) 
 
och nu ser det ut såhär:
Häftigt som det rasslar till när många hjälps åt!! Och så himla kul att jobba tillsammans! Tack <3 
 
Lite jobb i lilla verkstaden har jag hunnit med. Funderar på om jag skulle försöka hinna göra lite fler varianter på stela halsband. Så har jag en idé jag skulle vilja prova, en typ av choker (halsband som sitter tätt mot halsen). Känns som det är något som kommer allt mer. Men.. först & främst skall jag jobba fram de beställningar som ligger på tur.
 

Förbryllande nyheter och stämningsbilder från helgens event

Veckan i värme byttes bryskt till verkligheten här med snö, kyla, störtförkylning & jobb upp över öronen. 
 
Och så nyheten som nått oss idag från USA, det förbryllar mig. Undrar så på alla rädslor & allt hat som styr människor på olika sätt.
Empati, kärlek, omtanke om varandra, om vår miljö, djur & natur känns som viktiga saker att lyfta. Låt oss göra det <3 
 
Med det sagt tänkte jag visa några bider från vårt föradventsmys i Bygdegården i Lönsboda i söndags. 
Karin Linderoth & jag fick husera i muséet & blanda vår konst med inredningen där. Häftigt!! Uppskattar verkligen hembygdsföreningens generositet att låta oss använda det vackra museumet. Vi är så glada att det kom så väldigt många besökare! Tack!! Och så var det ju jätteroligt att arrangera tillsammans med Karin igen, det var länge sedan sist. Karins fina barnböcker gör succé och det glädjer mig verkligen.
Såhär mysigt hade vi det:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Några bilder från Dubai & så evenemangsförberedelser

Så många intryck vi har med oss hem efter en vecka i Dubai. Många tankar far omkring i skallen. Jag som vill vara noga med att släcka efter mig när jag går ut, inte slösa på naturens resurser i onödan osv tänker mycket på vilka avtryck dethär gör på mijön..
Världens högsta byggnad. 
Lätt arbetsskadad som jag är lade jag märke till så mycket natursten som användes på fasader och torg. Vackert! Och coolt att hitta Diabas här & var. Tex framför tullen: 
 och i rutor på torget vi passerad varje dag :
 
Djuren saknade jag ganska snabbt. Jag vill inte främja att djur utnyttjas i turistiska samband. Men kamelerna på stranden tycktes inte ta illa upp att jag kliade dem lite på kinden. Tom mamma vågade sig fram & klia dem lite försiktigt i pannan. 
30 grader i havet inbjöd till mycket bad.
 
 
Palmer, färskpressade juicer & strålande sol var riktigt gott.
Fast vi såg nog lite roliga ut när hela stranden badade i sol & vi flockades i skuggan av strandens enda två palmer. Vi var rädda att bränna våra höstbleka skinn ;) 
Här har vi hela gänget på kvällspromenad, fortfarande 30 grader i luften mitt i natten.
God mat är ju en stor del av en skön semester. Här var det buffé & bäst av allt, efterrättsbuffé
 
Ett intressant djuplodande samtal hade jag med en taxikille vars pappa var Iman. Mycket spännande att få chansen att fråga om saker jag har väldigt svårt att förstå. Kvinnosyn t ex.. Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. 
 
Så fick vi en vän i personalen på hotellet, Isack, en upertrevlig kille från Kenya. Max & kusin Jesper ligger i polen på hotellets tak.
Så kom vi då hem till ruskväder & kastades rakt in i verkligheten. Mycket som skall vara klart till morgondagens evenemang på Bygdegården i Lönsboda. Kl 17-20. Lite av vad jag pysslat ihop till det:
 
 
 
 
och så blir det smycken & skulpturer i Diabas & silver. Och Karin Linderoths fantastiska målningar, böcker och kort mm. Välkomna!!
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg