Gott Nytt År 2017

Tack alla som på olika sätt korsat min väg under 2016.
Året har varit mycket händelserikt och givande med intressanta samarbeten & projekt och framförallt med vår nystartade förening Sliperiet Gylsboda som skall utvecklas vidare under kommande år. 
Ser fram emot ännu mera spännande samarbeten under 2017 och mera intressanta människor att möta. Nya designer som väntar på att födas och nya projekt att genomföra. 
 
2016 har avslutats med flera sorgliga besked. Vi har blivit påminda om att döden är en del av livet. Det tar vi med in i det nya året, att leva & göra gott, njuta av dagen, uppskatta varandra & vara rädda om det vi har <3 
 
Ett hårspänne som jag gjort av en speciell silversked som jag fått får bli det sista skapandet jag visar för i år. Några ringar som är under tillverkning kommer sedan att inleda det nya året. 
Silverskeden har jag bankat ut & borrat hål i för att kunna trä igenom den stora nålen som jag gjort i silver & satt på en infattad polerad Diabas på änden. En liten ögla har jag lödat på insidan av skeden för att kunna fästa i en tunn hårsnodd för extra säker fastsättning i håret.
 
Igår blev det inget arbetat i verkstaden. Hela familjen hjälptes åt att röja, elda ris & så grillade vi. Ett steg i lärdomen att ta vara på dagen <3 
Med det säger jag tack för året som gått och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2017 <3 

Diabas & silver set

Jag hoppas ni har en fin julhelg. Här lyser vintervädret med sin frånvaro, men det har sina fördelar. Inget snöskottande & vid stallet går det så mycket lättare att köra skottkärran när det inte är en massa snö att tampas med. Men visst, jag vet, barnen vill ha snö & is.
 
Trevligt julfirande med nära & kära har vi haft, både lillejulafton & julafton. Och idag har jag återvänt till verkstaden,
där jag har invigt min julklapp: Ett digitalt skjutmått. Himla bra uppfinning. Det vanliga skjutmåttet har ju fungerat perfekt så klart, men de där små strecken.. krymper de med åren, eller?! 
 
Lexi har haft det livat i jul. Här hos farfar med lilla valpen Selma. Hur någon så liten kan ha så mycket energi är en gåta. 
Ni som hängt med på bloggen har sett lite av den nya serien som vuxit fram, där jag låter en Diabas ligga i bakgrunden, sågar hål i silvret som ligger framför så kommer det svarta fram genom det utsågade mönstret. 
Och så lite matchande örhängen. 
Jag gjorde en annan variant på mönster på hänget:
Bara något av paren örhängen finns kvar, resten har hittat sina nya bärare. 
Några dagar till i verkstaden så skall det snart fyllas på med flera varianter.
Önskar er en fortsatt fridfull och skön helg!

Ser ni vad det är??!?

Jahapp, så såg sambon till att jag kom ner ordentligt på jorden igen då ja. Här går jag & är glad över beröm från  nöjda kunder, frossade kanske loss lite, pyttelite i lovord, det piggade ju upp.
 
Så lovade jag ju återkomma med fler halsband i stil med det i förra inlägget som blev så uppskattat. Visst, jag tog en funderare på vad mer än hjärtan som brukar vara populärt & kom genast fram till vad jag skulle ha för motiv på nästa. Tänkte att den är klockren såhär i juletid. Ut i verkstaden & knåpa på. Sambon sticker in huvudet & jag visar skapelsen jag jobbar med.
Ja den var ju fin, men vem tror du vill ha en sådan örn, frågar han??!? Men va´ f-n!
Ni ser väl vad det är? Eller? Snälla, säg att det inte ser ut som en örn ;) 
 
Jag tänkte mig ju mer då ängel, men visst, det skall ju stå betraktaren fritt att tolka..  Suck. 
 
Idag var det storbesök i Transformatorn. Kul med alla tappra besökare som letar sig ut & som kommer trots att det är ganska kyligt i bygget såhär års. 
 
 I lördags bommade jag igen för besökare innan lunch. Sedan var det dags att ta ett sista avsked av min fina morbror.
Tiden stannar upp när någon som funnits i hela ens liv plötsligt försvinner. Då kommer påminnelsen om hur skört allting är. Så lite vi vet. Så fort allt förändras. Ta vara på stunden & på varandra <3 
Minnesbordet var så fint. Med hundarna i centrum, så som de varit så länge jag kan minnas.
Jag är fylld av beundran hur fantastiskt hans fru ordnat dagen. 
Så personligt och fint alltihopa.
Käppen lutar mot bordet är jag medskyldig till. Silverkryckan är det absolut svåraste jag lödat hittills. Den är gjord av silver från en av hans vinstpokaler. Min far knackade ut formen i två delar + hylsan & jag lödade. Den provade mitt tålamod ordentligt, men jag lärde mig en hel del av att göra den. Och det var verkligen värt det när jag såg hur glad han var för den. Och halsbandet, ett schäferhuvud i Diabas, det hängde alltid kring halsen. Men inte längre. 
"Time to say goodbye" , musiken talade. Dags att ta farväl. 
<3 <3 <3

Hjärtligt set i Diabas & silver

Kort uppdatering.
Setet kompletterat med örhängen:
 
 
 
Leveranserna som skall ut i morgon & på lördag är klara! Det firar vi med kladdkaka med pepparkakstäcke.
 
 

Kärlekssmycke i silver & Diabas, såhär på Luciadagen

En fridfull luciadag vill jag önska alla. 
Jag blev så bestört över den obehagliga debatten som uppstod kring en reklambild med ett vackert barn, där plötsligt människor tog sig rätten att ha åsikter om barnets utseende, bl a hudfärg??!? Nää, jag fattar verkligen inte! 
 
Min luciahälsning blir hjärtlig. Empati & kärlek åt alla <3 
 
Den hjärtliga ringen visade jag i förra bloggen & lovade fortsättning..
  
och här kommer den. Ett halsband med samma princip- och med samma budskap.
Så långt bestär setet av ring & halsband. I nästa lucka i arbetet skall jag komplettera med örhängen.
Så, låt er fyllas av lucias ljus. 
En teori är att den moderna traditionen med Lucia med ljus i håret inspirerats av berättelsen om helgonet Lucia som sägs ha burit ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljusen på huvudet istället.
 
Ljus & kärlek <3 
 

Ny design på Diabsring med silver och så dessa älskade hundar

Som vanligt är det mycket beställningar som skall vara klara innan jul. Och som vanligt gör sig min lilla defekt påmind när det är som mest att göra. Japp, just då kryper det fram någon designidé som bara MÅSTE testas. Sen fastnar jag ute i verkstaden & vips så är klockan mittinatten igen. Men det är liksom nödvändigt att bryta av beställningsjobben med att skapa fritt ibland. För att nära kreativiteten lite. Ett set skall det bli. Ringen är klar. Halsbandet får bli nästa gång defekten gör sig påmind. Troligen ganska snart. 
Har haft denhär idén gnagande i bakhuvudet, om att låta den polerade Diabasen kika fram genom ett hjärtmönster som jag sågar ut i silvret (och jag vill testa den med massa andra mönster också som sitter & skaver i bakhuvudet). Med denna ringkonstruktionen blev jag tvungen att göra de sista lödningarna med stenen på plats, vilket inte är optimalt (Diabasen tycker inte om värmen). Men det gick bra, Diabasen mår fint & tittar fram svart & blank & vacker. 
 
Jag har haft finfint sällskap när jag suttit & spånat på designen på setet.
Penny & Nox. SÅ goa!! Alla morbror Kenneths hundar har varit fantastiska, men Penny är något extra, det tyckte han själv också. Det är verkligen skit att han inte fick vara med längre. Nästa helg blir Kenneths minnsesstund på brukshundklubben, där han spenderat så mycket av sin tid med att träna hund. 
<3 
Vår pärla Lexi har haft besök av en liten, liten kompis också. Lilla Selma valpen. Det blev full fart & näst intill omöjligt att fånga dem på bild.
 

Unik utställning till Sliperiet, nya örhängen och avslutningskväll med Amelia Adamo

Nya örhängen klara.
Här hänger de på nya fina örhängeshållaren, inköpt av min danska väninna som är fantastisk på att hitta det där speciella displaymaterialet. 
Ringarna har jag gjort av tråd som jag hamrat platt & lödat ihop. Därefter borrade jag hål för tråden. Jag chansade & gjorde lödningen av tråden i ringen med stenen på plats & denna gången gick chansningen hem. 
Och så måste jag berätta om ett jättespännande möte, med samlare av mineral och fossiler. På bilden syns delar av samlingen som är den näst största i Europa. Hur coolt är det inte att vi i Sliperiet erbjuds ha samlingen som permanent utställning! I lilla Gylsboda kommer vi alltså att kunna visa besökarna något tämligen unikt. Spännande!!
Vi har haft avslutning på integrationsprojektet Kvinna hjälper Kvinna där jag varit en av åtta mentorer under det gångna året. Härliga Amelia Adamo gav mycket inspiration till oss som lyssnade vid avslutningen. Jag är helt säker på att det kommer att gå riktigt bra för min begåvade och driftiga adept Hanan Bara.