Tips för söndagen och ett vinnande koncept

Efter en fullspäckad vecka var det heeelt underbart att åka iväg & koppla av med familjen. Först såg Johan Glans till att vi fick ont i magen av skrattkramp.
och sedan blev det god mat som såg till att det fortsatte spänna i magen, puh. Gullungarna är inte helt bekväma med att kameran kommer fram, inte ofta det ens lyckas att fånga dem på bild så detta är ganska sällsynt :) 
Idag har det varit arbete i lilla verkstaden & polerande på fågeln.
Och en runda till Ubbaboda Byagård på konstutställning. Mycket fint!! Där är öppet i morgon också, så ni hinner dit & kolla! Kan med fördel kombineras med en tur till Rumpeboda där det är en trevlig höstmarknad. Många duktiga konstnärer och hantverkare att njuta av. Här Victoria Wiktorsson med sin ljuvliga keramik.
För oss blir det arbetsdag i Sliperiet. Kolla vad fint det blir när fönstren är målade! Nu skall det röjas för att förberedas för avlopp mm. 
Extra roligt att jobba på för fullt nu när vi vet att det blir invigning redan i Maj nästa år i samband med vernissagen för Eva Martinsons utställning. Det känns väldigt speciellt! När Karin & jag gjorde denhär installationen till kulturtävlingen i Nässelfrossan på tema stock & sten, då valde vi ett Harry Martinson citat som Karin glödritade på bordskivan till bordet som temat gav oss inspiration till. Det visade sig vara ett vinnande koncept. 
Det är vi övertygade om att upplägget till invigningen också kommer att bli! 
 
 
 
 

Att utmana våra rädslor ger oss trygghet!

Mhm, vad har hon nu haft för sig?! Ja, undrar nästan lite själv ;) Spontant kändes "tack, men nej tack" som mitt svar på frågan om jag ville vara med i ett avsnitt av Levnadspodden:
https://www.youtube.com/watch?v=wjtmATJ-Kgo&feature=youtu.be
Men vem är jag att säga till andra att utmana sina rädslor och tvivel, om jag inte lever som jag lär?! Sagt & gjort, på söndag skall det ut i etern. Nu är det två fantastiska tjejer som har Levnadspodden, så det gjorde inspelningen lite mindre nervös. En ny erfarenhet. Och att inte hålla på och tänka på vad jag borde sagt istället osv, det är också en bra övning ;) 
 
En del prat om Sliperiet blev det naturligtvis. Hoppas ni hänger med oss där också: http://www.sliperietgylsboda.se Det är där mycket av min tid går åt nu.
 
Och så har jag fågelskulpturen att arbeta på + ett helt gäng med smycken som är under arbete. Mer om det kommer senare.
 
Nu måste jag bara få ryta ifrån. Kanske tom släppa ut ett eller annat fult ord, det kan bli så (för att varna känsliga läsare) Ja, jag är upprörd. Mina fyrbenta älsklingar har fått hjälpa mig idag. Goe Macko, han sprider harmoni som ingen annan.
Söta Doris och fina Lexi, dessa godhjärtade varelser <3 
 
 
 
Jag satt på en buss igår och kunde inte undvika att höra samtal mellan några äldre män. Bet mig i kinderna tills det knakade, men till slut funkade det inte längre. En enda evinnerlig lång klagan på allt och alla. När männen högt & ljudligt ventilerat sin syn på invandrare (inga vackra ord), sin syn på vargstammen (de borde naturligtvis utrotas)  & så ondgjorde de sig över att alla invandrare får varsen bil när de kommer hit (!) Ungefär där rann det över & det hjälpte inte längre att sitta & djupandas. Jag tipsade dem vänligt om att det kan vara bra att kolla lite fakta kring sakerna de satt & gapade om. Jag tipsade dem om att prova att sätta sig ner och prata med några av de som drabbats hårt och tvingats fly undan krigens fasor. Kanske skulle några av gubbarnas rädslor bli mindre då? De var t ex rädda för att behöva möta kvinnor med slöja (de hade andra benämningar för det..) när de gick och handlade. Den gapigaste gubben hade flyttat från storstaden ut i glesbygd bara för detta! Nu var han istället rädd för att stöta på en varg när han gick ut i skogen.
Idel rädslor, idel okunskap. 
Först tyckte de att jag inte hade med deras åsikt att göra, den hade de minsann rätt till att ha. Jag tyckte att vi måste visa respekt för andra människor. Den gapigaste mannen förklarade då att om de bara tar seden dit de kommer så kan det väl gå an med vissa. 
Aha. Och hur var det för honom då, att ta seden dit han kom?! Fanns inte vargen i våra skogar långt innan människan fanns här?! 
Jo, kanske det. Men se den hade ju människan det goda omdömet att utrota på 1800-talet förklarade den nu riktigt högljudde mannen. 
Aha, det är alltså 1800 talet som skall vara mallen för våra seder och bruk. Hm, hur var det nu med huvudduk, eller så kallad klut här då? Var det inte ganska strikta regler för kvinnan i Sverige kring detta?! 
Nu vrålade mannen att jag faktist fick respektera att han hade jobbat hela sitt liv och nu ville leva vettigt som pensionär. Och så ville han inte alls prata mer med mig, eftersom jag inte hade en aning om någonting. Kanske jag tom var tokig nog att tycka synd om tiggarna (han hade tillnamn för dessa också). 
Jag förklarade att jag är otroligt tacksam att jag är född här och lever det liv jag lever. Men det är inte någon bedrift, inte min förtjänst. Jag har haft turen att födas här, kunde lika gärna varit helt annorlunda. Och jag tror att jag då hade gjort saker jag inte kan tänka mig nu, för att få mat på bordet till mitt barn. 
 
Ja, ni förstår. Det mesta kan jag inte återge här, det var för grovt. Jag är inte upprörd för att han gapade på mig om hur dum jag är. Jag är upprörd över bristen på respekt för andra. Inskränktheten. Vi som inte delar dessa värderingar, vi får inte vara tysta. Inte låta inskränktheten tala oemotsagd. 
 
Så för att komma tillbaka där vi började. Det är viktigt att utmana våra rädslor!!
Och faktiskt, även om det flera gånger kunde tyckas smått befogat så lyckades jag diskutera lugnt och bad honom inte dra åt helvete en enda gång!
 
 
 
 

Fågeltämjning pågår

Lovade ju visa fortsatta arbetet med fågeln. Veckan har innehållt mycket pappersarbete, möten och besökare. Och så är det beställningar som jag får sticka mellan med, så det har inte blivit så mycket fågeltämjande. Men lite längre har den i alla fall kommit än i senaste inlägget:
  
Här ville Lexi vara med & posera i liknande pose som fågeln. Kolla på mig, tycks hon mena. 
Nu börjar birdien bli lite blankare, men det är mycket polerande kvar innan den är klar.
 
I måndags var det dags att dyka in i keramikverkstaden igen. Keramikblommorna jag gjort med silverstjälk och Diabasfot har varit populära, sådana kommer det fler olika varianter av framöver. En liten drejad skål med ristat mönster hade jag klar i ugnen. Skålen är nu invigd:
Funkar även bra till blåbär ;) Alltså dessa blåbär!! De är så löjligt goda så det är helt galet. De kommer från goda vänners blåbärsbuskar här i byn. TACK för att vi får nalla av era blåbär!! 
och tack för plommonen också. Lyx!!
 
 
 

Fågeln börjar kika fram ur stenen

Minns ni min fråga, vad ni trodde det var jag skulle försöka släppa ut ur stenen? Jag arbetar vidare på det. Ni skall få se lite mer:
fortsättning följer de närmaste veckorna.
Varför fick jag då för mig att försöka släppa ut en fågel ur stenen? Jo, jag läser Harry Martinson. Blir så inspirerad av hans målande språk. Dessa raderna fick mig att vilja släppa ut den fågel som fösvann in i berget:
 
Utdrag ur Harry Martinson Fågel Fenix ur Doriderna:
 
"En pojke gick i skogen och letade brytris och torra grenar från vindfällen. Hans mor skulle baka den dagen och ville ha ved till ugnen.

Medan han letade kom han nära intill skogsberget. Där fann han gott om brytris. Men när han böjde sig ner flög en ungfågel upp och försvann in i berget.

 Pojken blev förvånad över att fågeln kunde flyga rakt in i berg och bli kvar inne i stenen. Ändå var stenväggen slät och hade ingen springa. När pojkens häpenhet var över gick han hemåt med risbördan han samlat.
 Efter baket fick han ett smakbröd som uppmuntran.

- Det brytriset värmde bättre än någon annan ved vi tänt med, sade modern. Var fann du det riset.
- Bland bräkenen invid berget, sade pojken. Där såg jag också en fågel. Men den försvann in i stenen. Ändå var den bara en kyckling, fast den var grannare än något jag sett av fåglar."
 
Följer ni med på sliperietgylsboda.se så ser ni vad jag haft för mig när jag inte jobbat på skulpturen. Sliperiarbete, besökare i Sliepriet & i Transformatorn
 
och så lite djurrunda & plockat blåbär  Nästan så vi kunde ha en ny slogan för Gylsboda:
"Gylsboda, där blåbären är blåare, mossan mjukare & Diabasen hårdare" <3 
 

Drinktärningar och någon som vill släppas ut

Håll med om att det syns att någon gömmer sig där inne :) 
Jag jobbar på att släppa ut den. Vad tror ni att det är som gömmer sig där inne?
En av senare tids förfrågningar har varit på drinktärningar. Det har jag inte gjort förut & började med att bolla vidare förfrågan till andra aktörer. Men frågan kom tillbaka & då gjorde jag förslag på några polerade och några i lite råare utförande. Båda varianterna föll kunden i smaken, det var ju kul! 
Igår utmanade jag mig själv på ett annat sätt, det skall jag berätta mer om de närmaste veckorna. Det tog mig i alla fall till Ronneby igår, där jag även hann med en snabbrunda på deras stora loppis. Kolla vad jag hittade där!
Jag har redan börjat läsa Harry Martinssons "Vägen ut". Kände att det brast lite i min allmänbildning då jag får erkänna att jag inte har läst den förut. Han skriver så vackert och så målande! 
Ett 25års firande har också hunnits med. En blåbärsbuske ville vi förära 25 åringen. Doris såg lite skeptisk ut. Hennes syn på presenter är ganska annorlunda. Möss, fåglar & även ormar står högt på hennes önskelista.