Silverhjärta med Diabas

Jahapp, idag satte jag igång med fönsterputsning för att hinna få ordning till första advent- som jag tänkte att det skulle vara till helgen. Ja, ja, det var ju positivt att det var på det hållet i alla fall, för nu har jag ju då fått reda på att det är två veckor kvar. Ja men då kanske jag hinner bli klar..
 
Låt oss hoppas att jag har lite bättre koll på läget när jag jobbar. Här ett nytt hänge där jag tänjt lite på gränserna i tillverkningen. Designen krävde att några lödningar gjordes med stenen på plats. Inte bra, Diabas tycker inte om den höga värmen. Men om det är en felfri Diabas och formen hålls liten och kompakt kan det lyckas. I detta fallet gick det bra och stenen höll under lödningen.
Ena sidan av Diabasen är mattpolerad.
andra sidan gjorde jag blankpolerad.
I lördags blev den klar och fick då följa med till Transformatorn för visning. När så trevliga besökare tittade in hittade den genast sin bärare. 
 
I övrigt är det möten, planeringsträffar & jobb i Sliperiet som gäller. Igår blev det också lite ledigt, när vi bjöds till en fin dag hos morbror Kenneths familj ett år efter att han dog. Kloka ord om att leva i nuet tar vi med oss <3 

Änglvingar, kryddade med mystik. Och en magisk lördag.

I lördags var det jobb i verkstaden & trevliga besökare i transformatorn på förmiddagen. Men på eftermiddagen var jag LEDIG!! Japp, här snackar vi lyx! Eller som syrran uttryckte det i ett sms i fredags: "Tänk att få allt på en dag. Shopping, god mat, syskontid och en superkonsert". Och så blev det. Vi var på Champions of Rock med bla fantastiska Peter Johansson. Magi på Vida Arena.
Innan konserten blev det finmiddag. För alla som gärna raljerar kring vegetarisk mat & kallar vegetarianer för "gräsätare" & annat, kolla här! Ni ser ju syrrans lycka när hon ser vad vi serveras! Nu är hon själv kock så hon är lite mera bildad i ämnet än de som tror att det innebär att den som väljer vegetariskt lever på salladsblad  ;) 
Änglavingar är syrran tokig med. Så det var lätt att hitta inspiration till arbetet i lilla verkstaden när det skulle göras änglavingar. Kryddade med en gnutta mystik i form av Diabas.
 
Ni hänger väl med på http://www.sliperietgylsboda.se? Då har ni läst om vårt senaste stöd, från Sparbanksstiftelsen? Hurra!!
 
 

Halsband silverinfattad rå Diabas & en rejäl rumpchock

Oj, hela veckan hann ramla iväg utan ett endaste blogginlägg. Aj, aj, inte bra. 
Det har varit en intensiv vecka & tiden vill inte riktigt räcka till. Mycket jobb & lite sömn.
Utvecklande möten, träffar och annat som verkligen är givande har hunnits med. Och så arbete i lilla verkstaden, i Sliperiet & en hel del besökare i Transformatorn. Mycket roligt som händer.
 
Detta hänge var ett önskemål från en kund. En silverinfattad rund rå Diabas. 
Kul att leverera till nöjda kunder. Tack!
 
Lite keramikande har det varit i veckan också. Tokhönor har jag gjort i olika former förut. Här en ny variant som står på tork & väntar på första bränningen.
När vi nu är inne på djur får mina små gull komma med på ett hörn också. Lexi är så snäll mot den lilla vildkatten som adopterat oss som familj. Doris <3 
Våra större gull är det som bjuder på dagens rejäla rumpchock. För ni trodde väl inte på fullt allvar att det skulle vara något annat ;) Trevlig helg!!
 

Följ med & se vår utställning!

Tacksam. Det är ordet efter dagen i Ubbaboda byagård.
Så mysigt med byaföreningen som fixar med våffelservering & som gör ett jättejobb med att hålla den gamla skolan så fin. 
Och så roligt med alla fina besökare som kom. Tacksam att få träffa er. Verkligen, tack <3
Så fint med besökare som påminde om kära familjemedlemmar som inte längre finns med oss, det blev en vacker påminnelse i allhelgonahelgen.  
 
Tänkte att ni som inte kunde komma skulle få följa med ändå & se lite av utställningen. Karin hade med många fina originalakvareller från sina bedårande barnböcker. Titta bara, så söta!!
 
På bordet ligger julkort, också från Karins målningar.
Emmas kransar, SÅ fina!! Hon kommer att hålla kvällskurser där deltagarna får göra sin egen krans!
 
Vi pysslade på i fredags för att bygga upp utställningen.
Jag tycker om att hålla min färsgskala med svart & silver, men några färgklickar från naturens höstpalett passar fint till. Tog mig en runda med hunden & letade i naturen efter lite fynd att dekorera med.
Kompletterade med det på lördagsmorgonen. Lyckades också få denhär ringen klar så den kunde följa med.
 
 
 
 
 
 
 
Sådär, så såg det ut när vi var redo för att öppna. Och besökarna lät inte vänta på sig. Himlans kul!
 
Denna, jag blev bara helt förälskad i den när jag såg den. 
och så fick jag den i gåva från Karin!! Ni förstår, det är ju bara för mycket!! Jag blev alldeles rörd <3 
Så summerat, otroligt nöjd, glad och tacksam. Och heeeelt slut! Sov som en sten för att sedan upp, packa ner, packa upp igen i Transformatorn dit nya gäster hälsas välkomna i morgon. 

Blomma i keramik, silver och Diabas

Vi fortsätter på temat blommor. Tycker de behövs nu när sommarblommorna vissnat ned. 
Att experimentera med att blanda olika mterial och tekniker är intressant. Här har Diabas, Silver och keramik fått mötas.
Litet smakprov på vad jag kommer att ha med på utställningen på lördag:
Och så lovar Karin att släppa flera barnboksoriginal till försäljning. Missa inte det! Perfekta tillfället att fixa årets julklappar. 
Emma kommer att ha med vackra kransar, perfekta att pigga upp höstmörkret med.
 
 

Silverblomma med polerad Diabas

Full rulle med roliga beställningar & trevliga besökare. 
 
Jag fortsätter försöka pigga upp höstrusket med lite blomster som står pall för kylan. Vatten har vi fått i överflöd, men dessa blomster klarar även torka. Den här gjorde jag för någon vecka sedan. Den har nu fått sällskap.
De kommer med på nästa helgs utställning, mer om den hittar ni i mitt förra inlägg.
På tal om sällskap..
"Här vaktar vi" tycks de tänka.
Fast lilla Doris är inte så ihärdig som vaktkatt. Hon blev lite frustrerad när jag satt med bokföringen & tyckte att jag borde intressera mig lite mer för henne istället. Hon är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk :) 
 
 
 
 

Armband i silver med polerad Diabas

Fy fasen vad kallt det har varit att stå ute & polera idag! Men jag har lärt mig ta lager på lager till nya nivåer.
 
Några beställningar är klara & skickade. Och så har jag smitit mellan med ett armband som skall med till utställningen i Ubbaboda. Borde ju visa hur det ser ut på, men mina vanskapta handleder med sina dunderknutor är inte smickrande för några armband, ha, ha. 
Armbandet är i samma stuk som en av ringarna jag gjort, men ringen har blivit reserverad till kund så den kommer inte med till utställningen.
Utställningen är Karin Linderots "efrersläppsfest" efter boksläppet av nya bedårande barnboken i serien om kossan Margit. Vackra originalmålningar, julkort, akvarell- och akrylmålningar är något av vad hon kommer att ha med, utöver böckerna. Emma Persson kommer att ha vackra dörrkransar & annat som passar bra att dekorera hemmet med när hösten börjar gå mot vinter. Själv kommer jag att ha med små skulpturer i form av blommor i olika kombinationer med Diabas, silver & kermik och så smycken mm. Byagårdens trevliga kök fixar godaste våfflorna i vanlig ordning.
 
 
 
Mina små fyrbenta favoriter var ju med på förra blogginlägget. Idag får ni hälsa på de större fyrbenta favoriterna. 
Macko (min fina gosse med det gyllene hjärtat), Flipper (sonens bedårande lille plutt som var i lagom storlek för honom att rida på för typ 10 år sedan), Gibson (kompis Pierres stilige herre) och Herkules (sambons goa stora pojk). 
Ja, när det inte är jobb i vekstaden med silversmide, utejobb med Diabaspolering eller pyssel med djuren så är det fixande i Sliperiet. En hel del fixande återstår, som synes..
 
 
 
 

Diabasdroppe i silverlänk

Sådär ja, nu skall det bli lite mindre spänning i arbetet. Nu kör jag med både hängslen & livrem, med dubbla jordfelsbrytare för det är så jäkla obehagligt med strömstötarna från polermaskinen. 
 Veckan har varit givande med keramikande, silversmidande, Diabaspolerande, möten, intressant utbildning & många trevliga besökare. När jag så skulle ta itu med lite pappersarbete ville mina små godingar vara med. 
 
Vad tycker ni om denna varianten på Diabasdroppe? Den är rå på fram- och baksidan & så har jag polerat kanten runt om.
 
 
 Nu skall jag ut & fortsätta så ni som väntar på era beställningar inte skall behöva vänta allt för länge. Och en har jag ett helt gäng med idéer om saker jag vill göra till utställningen den 4 Nov..Ubbabdoda Byagård, kl 10-16.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vernissage, besök & unisexsmycke

4.15 min in i klippet från SVT´s kulturnyheter sänds ett inslag från utställningen som nu visas på Kristianstads konsthall, med bl a Mette Aarre. Mette bor & verkar här i Gylsboda.
https://www.svtplay.se/video/15617088/kulturnyheterna/kulturnyheterna-16-okt-21-39?start=auto&tab=2017
Jag var på vernissagen i lördags. Intressant att se mer från tiden kring Ubbaboda symposiet & från Drakabygget. 
Ofta får jag frågan varför jag inte gör mer smycken för män. Jo, det vill jag absolut göra! Jag har bara lite svårt att hinna med, när det är många beställningar som står på kö. Men jag har faktiskt smitit mellan med ett hänge som passar lika bra för honom som för henne. Jag MÅSTE ju bara ha lite nytt att ta med till utställningen den 4 nov i Ubbaboda. 
Efter att ha jobbat konstant & varit totalt osocial allt för länge var det roligt att få besök & ta en runda i vår vackra natur och i den speciella miljön som kommer i Diabasens spår. Tack kära vänner för en fin eftermiddag!
 
 
 

Silverblomma med Diabas

Regn, regn, regn. Det smattrar på rutan till lilla verkstaden i takt med hammarslagen när jag hamrar silver. 
En spännande beställning som jag jobbat intensivt med de senaste veckorna är på gång. Men den får ni inte se riktigt än. 
 
Innan jag började på den gjorde jag en blomma som jag planerar ta med till utställningen i byagården i Ubbaboda den 4 november med Karin Linderoth & Emma Persson. Mer info om den utställningen kommer inom kort.
Hästarna vill ha lite gott att tugga på när höstrusket sätter in. Men Lexi fattar inte alls varför inte hon också kan få lite?! Allt passa som hundmat i hennes värld.
Lilla Doris däremot har börjat bli en riktig liten finsmakare. Men det kan man väl få vara när man är så söt som socker.
Igår kom lite material & verktyg som jag beställt. Vissa saker behövde verkligen förnyas..
I gårkväll var det projektledarmöte på Leader Ess kontoret. Mycket trevligt & intressant info från bl a leader, länsstyrelsen och de olika projekten. Följ oss gärna på http://www.sliperietgylsboda.se
Sliperiet Gylsboda :) 
 

Skruvat set i Diabas & silver

Nu har örhängena i förra inlägget fått sällskap av ett halshänge:
Setet ser ut såhär:
Det passar fint till lite festligare tillfällen tycker jag. Men kombon svart & silver passar i alla lägen, såväl till vardags som till fest. 
Igår lockade höstsolen ut mig från verkstaden (djuren vill ju ha sina rundor även när det regnar, men igår var det extra angenämt med eftermiddagssolen som värmde). Som jag sagt förut, jag blir nog aldrig hemmablind här. Jag slås varje dag av den vackra naturen & den unika miljön. Här skymtar Gamla Transformatorstationen mellan björkarna som fått riktig höstfärg i lövverken. 
I morgon fortsätter jag arbetet i verkstaden, jobbar på en beställning som sätter mig på prov med att hitta lösningar. Kul med utmaningar :)
 
 

Nya silverörhängen med Diabas & djuren i fokus

Ruskväder, då kryper jag in i lilla verkstaden & jobbar med silversmide.
Här ett par örhängen och ett tillhörande halsband kommer att bli klart idag. Oftast är min design mera sparsmakad än såhär, men till speciella tillfällen kan det vara roligt med något lite extra.
Något positivt är det ju i alla fall med allt regnande. Stora fina gula kantareller. 
Här ute i Gylsboda bland all Diabas gömmer sig dessa skatter här & där i backarna.
Igår fick jag ett ex av Karin Linderoths nya bok. Har ni koll på alla hennes böcker? Om inte, ta en titt på dem! I recensionerna jämförs hon med de riktigt stora namnen & hon är på gång, snart nog är det hennes namn som är det stora!
Idag är det "Djurens Dag" (och kanelbullens dag). Önskar att vi tillsammans kan göra alla dagar till djurens dagar!!!

Om levnadspodden och om onödig spänning i arbetet med Diabasfågeln..

Nu ligger det ute, Levnadspoddens avsnitt med mig som gäst. Om ni vill lyssna ligger länken med under bilden. Tjejerna som flankerar mig är de som driver Levnadspodden. Mycket trevliga & superbra på att få sina gäster att känna sig bekväma. Tack, Petra & Camilla!! Lärorikt, på många sätt. Verkligen en utmaning att först spela in & sedan, hemska tanke än värre: att lyssna på inspelningen.. Bestämde mig först att inte lyssna, för att undvika att älta varför jag sa si & så & varför jag missade säga det ena & det andra. Men sen påminde jag mig om  vad jag säger till andra om att utmana sig själva.. & så var det ju bara till att bita ihop & lyssna på dendär "himska" rösten, ha, ha. Som sagt, vill ni också höra de ligger länken med här under. 
 
https://www.levnadspodden.se/podcast/avsnitt25
 
Sliperiet pratar jag mycket om. Mer om det kan ni läsa här:
http://www.sliperietgylsboda.se
 
Och så har vi ju mitt evighetsarbete med birdien. Ibland kan det ju vara kul med lite spänning i arbetet. Men när spänningen kommer i form av stötar via något otäckt elektriskt överslag i slipmaskinen är det mindre charmigt. Ni ser den liggande där till vänster, den lilla elakingen som delar ut stötar så det bara sjunger om det. I kombination med vatten bli det riktigt obehagligt.
Ideliga stötar ser till att hålla en på tå under arbetet. Nu ser den ut såhär, min kära fågel Fenix. Och jag skall ta itu med att fixa till slipmaskinen. 
Hösten börjar måla Gylsboda i sprakande färger. Nog är här vackert?!
 
 
 
 
 

Tips för söndagen och ett vinnande koncept

Efter en fullspäckad vecka var det heeelt underbart att åka iväg & koppla av med familjen. Först såg Johan Glans till att vi fick ont i magen av skrattkramp.
och sedan blev det god mat som såg till att det fortsatte spänna i magen, puh. Gullungarna är inte helt bekväma med att kameran kommer fram, inte ofta det ens lyckas att fånga dem på bild så detta är ganska sällsynt :) 
Idag har det varit arbete i lilla verkstaden & polerande på fågeln.
Och en runda till Ubbaboda Byagård på konstutställning. Mycket fint!! Där är öppet i morgon också, så ni hinner dit & kolla! Kan med fördel kombineras med en tur till Rumpeboda där det är en trevlig höstmarknad. Många duktiga konstnärer och hantverkare att njuta av. Här Victoria Wiktorsson med sin ljuvliga keramik.
För oss blir det arbetsdag i Sliperiet. Kolla vad fint det blir när fönstren är målade! Nu skall det röjas för att förberedas för avlopp mm. 
Extra roligt att jobba på för fullt nu när vi vet att det blir invigning redan i Maj nästa år i samband med vernissagen för Eva Martinsons utställning. Det känns väldigt speciellt! När Karin & jag gjorde denhär installationen till kulturtävlingen i Nässelfrossan på tema stock & sten, då valde vi ett Harry Martinson citat som Karin glödritade på bordskivan till bordet som temat gav oss inspiration till. Det visade sig vara ett vinnande koncept. 
Det är vi övertygade om att upplägget till invigningen också kommer att bli! 
 
 
 
 

Att utmana våra rädslor ger oss trygghet!

Mhm, vad har hon nu haft för sig?! Ja, undrar nästan lite själv ;) Spontant kändes "tack, men nej tack" som mitt svar på frågan om jag ville vara med i ett avsnitt av Levnadspodden:
https://www.youtube.com/watch?v=wjtmATJ-Kgo&feature=youtu.be
Men vem är jag att säga till andra att utmana sina rädslor och tvivel, om jag inte lever som jag lär?! Sagt & gjort, på söndag skall det ut i etern. Nu är det två fantastiska tjejer som har Levnadspodden, så det gjorde inspelningen lite mindre nervös. En ny erfarenhet. Och att inte hålla på och tänka på vad jag borde sagt istället osv, det är också en bra övning ;) 
 
En del prat om Sliperiet blev det naturligtvis. Hoppas ni hänger med oss där också: http://www.sliperietgylsboda.se Det är där mycket av min tid går åt nu.
 
Och så har jag fågelskulpturen att arbeta på + ett helt gäng med smycken som är under arbete. Mer om det kommer senare.
 
Nu måste jag bara få ryta ifrån. Kanske tom släppa ut ett eller annat fult ord, det kan bli så (för att varna känsliga läsare) Ja, jag är upprörd. Mina fyrbenta älsklingar har fått hjälpa mig idag. Goe Macko, han sprider harmoni som ingen annan.
Söta Doris och fina Lexi, dessa godhjärtade varelser <3 
 
 
 
Jag satt på en buss igår och kunde inte undvika att höra samtal mellan några äldre män. Bet mig i kinderna tills det knakade, men till slut funkade det inte längre. En enda evinnerlig lång klagan på allt och alla. När männen högt & ljudligt ventilerat sin syn på invandrare (inga vackra ord), sin syn på vargstammen (de borde naturligtvis utrotas)  & så ondgjorde de sig över att alla invandrare får varsen bil när de kommer hit (!) Ungefär där rann det över & det hjälpte inte längre att sitta & djupandas. Jag tipsade dem vänligt om att det kan vara bra att kolla lite fakta kring sakerna de satt & gapade om. Jag tipsade dem om att prova att sätta sig ner och prata med några av de som drabbats hårt och tvingats fly undan krigens fasor. Kanske skulle några av gubbarnas rädslor bli mindre då? De var t ex rädda för att behöva möta kvinnor med slöja (de hade andra benämningar för det..) när de gick och handlade. Den gapigaste gubben hade flyttat från storstaden ut i glesbygd bara för detta! Nu var han istället rädd för att stöta på en varg när han gick ut i skogen.
Idel rädslor, idel okunskap. 
Först tyckte de att jag inte hade med deras åsikt att göra, den hade de minsann rätt till att ha. Jag tyckte att vi måste visa respekt för andra människor. Den gapigaste mannen förklarade då att om de bara tar seden dit de kommer så kan det väl gå an med vissa. 
Aha. Och hur var det för honom då, att ta seden dit han kom?! Fanns inte vargen i våra skogar långt innan människan fanns här?! 
Jo, kanske det. Men se den hade ju människan det goda omdömet att utrota på 1800-talet förklarade den nu riktigt högljudde mannen. 
Aha, det är alltså 1800 talet som skall vara mallen för våra seder och bruk. Hm, hur var det nu med huvudduk, eller så kallad klut här då? Var det inte ganska strikta regler för kvinnan i Sverige kring detta?! 
Nu vrålade mannen att jag faktist fick respektera att han hade jobbat hela sitt liv och nu ville leva vettigt som pensionär. Och så ville han inte alls prata mer med mig, eftersom jag inte hade en aning om någonting. Kanske jag tom var tokig nog att tycka synd om tiggarna (han hade tillnamn för dessa också). 
Jag förklarade att jag är otroligt tacksam att jag är född här och lever det liv jag lever. Men det är inte någon bedrift, inte min förtjänst. Jag har haft turen att födas här, kunde lika gärna varit helt annorlunda. Och jag tror att jag då hade gjort saker jag inte kan tänka mig nu, för att få mat på bordet till mitt barn. 
 
Ja, ni förstår. Det mesta kan jag inte återge här, det var för grovt. Jag är inte upprörd för att han gapade på mig om hur dum jag är. Jag är upprörd över bristen på respekt för andra. Inskränktheten. Vi som inte delar dessa värderingar, vi får inte vara tysta. Inte låta inskränktheten tala oemotsagd. 
 
Så för att komma tillbaka där vi började. Det är viktigt att utmana våra rädslor!!
Och faktiskt, även om det flera gånger kunde tyckas smått befogat så lyckades jag diskutera lugnt och bad honom inte dra åt helvete en enda gång!