Intressanta besökare & nytt hänge Diabas & silver

Hajade till på promenaden ute i backen med djuren. Vad var det röda som lyste fram genom snön? Lingon!! Tänk att de trotsar snö & kyla & lyser vackert röda såhär fram i Januari månad. 
Några till som var tappra & trotsade snö & kyla var dagens trevliga besökare i Transformatorn & Sliperiet. Riktigt roligt att få detta besök här ute i backarna. Tycker verkligen det visar på att Osby kommun menar allvar när man säger att man vill lyfta fram hela kommunen. Tack!!
Här framför Sliperiet. Från vänster:
Paul Phillips, Näringslivsutvecklare, Osby kommun
Marika Bjerstedt Hansen, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, Osby kommun
Per-Arne Håkansson, riksdagsledamot och ledamot i Näringsutskottet
Mycket intressant och givande att träffas och diskutera tankar om landsbygdsutveckling och annat. Och jag fick tillfälle att berätta lite om Gylsbodas spännande historia kring Diabasbrytningen och om tiden då Harry Martinsson bodde här mm.
 
Resten av dagen har tillbringats i lilla verkstaden. Jag har haft en idé i huvudet sedan jag gjorde de andra hängena med olika utsågade mönster, att jag ville göra en med ett blommönster som skall ge känslan av kronblad som plockas bort. En polerad rund Diabas och så en silverplatta som hänger ovanpå med utsågat mönster av en blomma.
"Älskar, älskar inte" heter den. Ni vet, det där när kronbladen plockas för att se vad resultatet blir till slut. 

Powerring "I stormens öga"

 En ring som visar på inre styrka. Hur skulle den kunna se ut? 
Ja, det kan man ju symbolisera på många olika sätt. Intressant fråga, kul att spåna på sådana uppdrag! 
 
En tanke, som jag testat att omsätta i en ring, är ett öga. Jag tänker att för att hitta sin inre kraft och styrka behöver man även hitta ett lugn. Och var hittar man detta? "I stormens öga". Där är det lugnt, men det omges av en enorm kraft.
Jag tänker även associationer till det tredje ögat, en utvecklad intuitiv förmåga som ofta hittas hos starka individer. 
 
Jag bad sonen att prova ringen för att se hur den ser ut på en kille.
Att Diabasen är en mycket kraftfull sten som dessutom förstärks tillsammans med silver ger ringen ytterligare power. 
Det var lite om de senaste dagarnas skapande. Donande kring Sliperiet är också alltid pågående. Just nu är det bl a en liten presentation jag jobbar på, som skall användas vid ett möte i slutet på veckan.
 
Ikväll kom matte och hämtade den lille fyrbente gästen vi haft här. Lexi har uppskattat sällskapet. Han fick tom dela ben med henne. 
Gullehundarna! Vi saknar den lille godingen!
Vi hann med en liten tur ut på sjön idag också. Fast Lexi tyckte inte riktigt om det, att gå på sjön kändes inte riktigt pålitligt tyckte hon. Nox däremot tyckte det var superkul, men kallt. Han är nog ungefär lika förtjust i kylan som jag. Alltså inte alls. 
 

Nyckelord för det nya året, gosiga hundar & tvåfingerring i Diabas & silver

Försöker lära mig skriva 2017 istället för 2016. Är det inte konstigt? Det känns som det går fortare & fortare mellan gångerna vi skall lära oss skriva ett nytt årtal. 
Det gäller att göra det bästa av åren som flyger förbi, fylla dem med det vi tycker är viktigt. 
Empati & harmoni är fina nyckelord tycker jag. Må de genomsyra det nya året <3 
De här två godingarna utstrålar båda nyckelorden.
Lexi tar sin uppgift på allra största allvar, att ta hand om den lille kompisen.
Tillsammans med dessa två gullen har jag börjat året med pappersarbete kring föreningen Sliperiet Gylsboda och kring Lindberg Diabas & Silver. Tråkig administration blir mycket roligare i gott sällskap. 
Och så har jag fortsatt med att ta fram ny design. Bl a denna tvåfingerring som är jättebehaglig att bära. För att ge liv till silvret har jag hamrat mönster i det & en Diabas pryder sin plats i vanlig ordning. 
Vad tycks?
 
 
 

Gott Nytt År 2017

Tack alla som på olika sätt korsat min väg under 2016.
Året har varit mycket händelserikt och givande med intressanta samarbeten & projekt och framförallt med vår nystartade förening Sliperiet Gylsboda som skall utvecklas vidare under kommande år. 
Ser fram emot ännu mera spännande samarbeten under 2017 och mera intressanta människor att möta. Nya designer som väntar på att födas och nya projekt att genomföra. 
 
2016 har avslutats med flera sorgliga besked. Vi har blivit påminda om att döden är en del av livet. Det tar vi med in i det nya året, att leva & göra gott, njuta av dagen, uppskatta varandra & vara rädda om det vi har <3 
 
Ett hårspänne som jag gjort av en speciell silversked som jag fått får bli det sista skapandet jag visar för i år. Några ringar som är under tillverkning kommer sedan att inleda det nya året. 
Silverskeden har jag bankat ut & borrat hål i för att kunna trä igenom den stora nålen som jag gjort i silver & satt på en infattad polerad Diabas på änden. En liten ögla har jag lödat på insidan av skeden för att kunna fästa i en tunn hårsnodd för extra säker fastsättning i håret.
 
Igår blev det inget arbetat i verkstaden. Hela familjen hjälptes åt att röja, elda ris & så grillade vi. Ett steg i lärdomen att ta vara på dagen <3 
Med det säger jag tack för året som gått och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2017 <3 

Diabas & silver set

Jag hoppas ni har en fin julhelg. Här lyser vintervädret med sin frånvaro, men det har sina fördelar. Inget snöskottande & vid stallet går det så mycket lättare att köra skottkärran när det inte är en massa snö att tampas med. Men visst, jag vet, barnen vill ha snö & is.
 
Trevligt julfirande med nära & kära har vi haft, både lillejulafton & julafton. Och idag har jag återvänt till verkstaden,
där jag har invigt min julklapp: Ett digitalt skjutmått. Himla bra uppfinning. Det vanliga skjutmåttet har ju fungerat perfekt så klart, men de där små strecken.. krymper de med åren, eller?! 
 
Lexi har haft det livat i jul. Här hos farfar med lilla valpen Selma. Hur någon så liten kan ha så mycket energi är en gåta. 
Ni som hängt med på bloggen har sett lite av den nya serien som vuxit fram, där jag låter en Diabas ligga i bakgrunden, sågar hål i silvret som ligger framför så kommer det svarta fram genom det utsågade mönstret. 
Och så lite matchande örhängen. 
Jag gjorde en annan variant på mönster på hänget:
Bara något av paren örhängen finns kvar, resten har hittat sina nya bärare. 
Några dagar till i verkstaden så skall det snart fyllas på med flera varianter.
Önskar er en fortsatt fridfull och skön helg!

Ser ni vad det är??!?

Jahapp, så såg sambon till att jag kom ner ordentligt på jorden igen då ja. Här går jag & är glad över beröm från  nöjda kunder, frossade kanske loss lite, pyttelite i lovord, det piggade ju upp.
 
Så lovade jag ju återkomma med fler halsband i stil med det i förra inlägget som blev så uppskattat. Visst, jag tog en funderare på vad mer än hjärtan som brukar vara populärt & kom genast fram till vad jag skulle ha för motiv på nästa. Tänkte att den är klockren såhär i juletid. Ut i verkstaden & knåpa på. Sambon sticker in huvudet & jag visar skapelsen jag jobbar med.
Ja den var ju fin, men vem tror du vill ha en sådan örn, frågar han??!? Men va´ f-n!
Ni ser väl vad det är? Eller? Snälla, säg att det inte ser ut som en örn ;) 
 
Jag tänkte mig ju mer då ängel, men visst, det skall ju stå betraktaren fritt att tolka..  Suck. 
 
Idag var det storbesök i Transformatorn. Kul med alla tappra besökare som letar sig ut & som kommer trots att det är ganska kyligt i bygget såhär års. 
 
 I lördags bommade jag igen för besökare innan lunch. Sedan var det dags att ta ett sista avsked av min fina morbror.
Tiden stannar upp när någon som funnits i hela ens liv plötsligt försvinner. Då kommer påminnelsen om hur skört allting är. Så lite vi vet. Så fort allt förändras. Ta vara på stunden & på varandra <3 
Minnesbordet var så fint. Med hundarna i centrum, så som de varit så länge jag kan minnas.
Jag är fylld av beundran hur fantastiskt hans fru ordnat dagen. 
Så personligt och fint alltihopa.
Käppen lutar mot bordet är jag medskyldig till. Silverkryckan är det absolut svåraste jag lödat hittills. Den är gjord av silver från en av hans vinstpokaler. Min far knackade ut formen i två delar + hylsan & jag lödade. Den provade mitt tålamod ordentligt, men jag lärde mig en hel del av att göra den. Och det var verkligen värt det när jag såg hur glad han var för den. Och halsbandet, ett schäferhuvud i Diabas, det hängde alltid kring halsen. Men inte längre. 
"Time to say goodbye" , musiken talade. Dags att ta farväl. 
<3 <3 <3

Hjärtligt set i Diabas & silver

Kort uppdatering.
Setet kompletterat med örhängen:
 
 
 
Leveranserna som skall ut i morgon & på lördag är klara! Det firar vi med kladdkaka med pepparkakstäcke.
 
 

Kärlekssmycke i silver & Diabas, såhär på Luciadagen

En fridfull luciadag vill jag önska alla. 
Jag blev så bestört över den obehagliga debatten som uppstod kring en reklambild med ett vackert barn, där plötsligt människor tog sig rätten att ha åsikter om barnets utseende, bl a hudfärg??!? Nää, jag fattar verkligen inte! 
 
Min luciahälsning blir hjärtlig. Empati & kärlek åt alla <3 
 
Den hjärtliga ringen visade jag i förra bloggen & lovade fortsättning..
  
och här kommer den. Ett halsband med samma princip- och med samma budskap.
Så långt bestär setet av ring & halsband. I nästa lucka i arbetet skall jag komplettera med örhängen.
Så, låt er fyllas av lucias ljus. 
En teori är att den moderna traditionen med Lucia med ljus i håret inspirerats av berättelsen om helgonet Lucia som sägs ha burit ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna. Legenden säger att för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljusen på huvudet istället.
 
Ljus & kärlek <3 
 

Ny design på Diabsring med silver och så dessa älskade hundar

Som vanligt är det mycket beställningar som skall vara klara innan jul. Och som vanligt gör sig min lilla defekt påmind när det är som mest att göra. Japp, just då kryper det fram någon designidé som bara MÅSTE testas. Sen fastnar jag ute i verkstaden & vips så är klockan mittinatten igen. Men det är liksom nödvändigt att bryta av beställningsjobben med att skapa fritt ibland. För att nära kreativiteten lite. Ett set skall det bli. Ringen är klar. Halsbandet får bli nästa gång defekten gör sig påmind. Troligen ganska snart. 
Har haft denhär idén gnagande i bakhuvudet, om att låta den polerade Diabasen kika fram genom ett hjärtmönster som jag sågar ut i silvret (och jag vill testa den med massa andra mönster också som sitter & skaver i bakhuvudet). Med denna ringkonstruktionen blev jag tvungen att göra de sista lödningarna med stenen på plats, vilket inte är optimalt (Diabasen tycker inte om värmen). Men det gick bra, Diabasen mår fint & tittar fram svart & blank & vacker. 
 
Jag har haft finfint sällskap när jag suttit & spånat på designen på setet.
Penny & Nox. SÅ goa!! Alla morbror Kenneths hundar har varit fantastiska, men Penny är något extra, det tyckte han själv också. Det är verkligen skit att han inte fick vara med längre. Nästa helg blir Kenneths minnsesstund på brukshundklubben, där han spenderat så mycket av sin tid med att träna hund. 
<3 
Vår pärla Lexi har haft besök av en liten, liten kompis också. Lilla Selma valpen. Det blev full fart & näst intill omöjligt att fånga dem på bild.
 

Unik utställning till Sliperiet, nya örhängen och avslutningskväll med Amelia Adamo

Nya örhängen klara.
Här hänger de på nya fina örhängeshållaren, inköpt av min danska väninna som är fantastisk på att hitta det där speciella displaymaterialet. 
Ringarna har jag gjort av tråd som jag hamrat platt & lödat ihop. Därefter borrade jag hål för tråden. Jag chansade & gjorde lödningen av tråden i ringen med stenen på plats & denna gången gick chansningen hem. 
Och så måste jag berätta om ett jättespännande möte, med samlare av mineral och fossiler. På bilden syns delar av samlingen som är den näst största i Europa. Hur coolt är det inte att vi i Sliperiet erbjuds ha samlingen som permanent utställning! I lilla Gylsboda kommer vi alltså att kunna visa besökarna något tämligen unikt. Spännande!!
Vi har haft avslutning på integrationsprojektet Kvinna hjälper Kvinna där jag varit en av åtta mentorer under det gångna året. Härliga Amelia Adamo gav mycket inspiration till oss som lyssnade vid avslutningen. Jag är helt säker på att det kommer att gå riktigt bra för min begåvade och driftiga adept Hanan Bara. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Luciasmycke 2016 & mycket annat

Om man klämmer en nagel riktigt rejält, typ som såhär
så kan det efter några veckor se ut ungefär som såhär. Och man kan vara säker på att vad man än gör så stöter just den fingertoppen i något heeeela tiden. 
Vi röjer, drar ris & eldar. Och jag slår i min rackarns finger. Kidsen är superduktiga & jobbar på som små illrar. 
För att inte ha katt längre går det åt förvånansvärt mycket kattmat hos oss.. 
De här två tycker att de bor hos oss. De blir mindre vilda & skygga för varje dag som går. 
 
Även årets Luciasmycke till Sydöstra Örkeneds Byaförening fick jag äran att göra. 2016 års "Hoppets Låga" ser ut såhär:
Måste ju visa hur långt vi kommit i Sliperiet:
Det var riktigt roligt att kunna visa detta för dagens grupp med 10 trevliga besökare som var intresserade av Industrihistoria i Örkened, där Diabasen spelar en huvudroll. 

Stora nyheter i föreningsarbetet & en annan nyhet i smyckesskapandet.

Nu står det på Leader Skånes Ess sida. Beviljade projekt. Sliperiet Gylsboda. 
http://www.skanesess.se/nyheter/2016/11/17/sliperiet-gylsboda/
Där står också att vi väntar på beslut från Jordbruksverket. Lite finlir kvar i pappersexercisen, skall roa mig med det såhär på fredagskvällen. Svårt att riktigt ta det till sig innan alla papper är klara. 
Men.. det ser verkligen ut som allt arbete vi i styrelsen lagt ner kommer att bära frukt. Wow!!!
Alla som vill vara del i att bygga upp kulturcentrat som föreningen Sliperiet Gylsboda står inför, välkomna som medlemmar. Man är ju del i det bara genom att vara medlem & stötta föreningens arbete. Och om någon skulle känna sig manad som sponsor är allt välkommet, så klart. Ni ser, detta kan ju bara bli helt fantastiskt!
Jag HAR smygfirat lite. Jag unnade mig att sticka mellan med att skapa ett smycke bara för att det var kul. Ni som väntar på beställningar, jag lovar att jag jobbar på dem också. Men jag har hört på kidsen, det pratas "choker". Typ svarta remmar som sitter tight mot halsen, den typen av halsband syns mycket på t ex artister nu. Klart jag blir sugen på att skapa något speciellt då. Såhär blev mitt första "choker".  And I like it!
 

Sliperiet Gylsboda & stelt halsband med droppform i Diabas & silver

Vi är i ett spännande skede med projektet Sliperiet Gylsboda. Vi kompletterar med de uppgifter som efterfrågas i slutskedet i processen med ansökan till Leader om bidrag. 
I helgen hade vi arbetsdag i Sliperiet. När vi började såg det fortfarande ut såhär:
Vi hade hjälp av en lastbil med kran & en traktor för att få ut de tyngsta sakerna,
 
För övrigt var det till att bära & släpa med handkraft, skottkärra & köra med en lätt låghalt handtruck som krävde en smidig burkslav för att inte kränga i kurvurna ;) 
 
och nu ser det ut såhär:
Häftigt som det rasslar till när många hjälps åt!! Och så himla kul att jobba tillsammans! Tack <3 
 
Lite jobb i lilla verkstaden har jag hunnit med. Funderar på om jag skulle försöka hinna göra lite fler varianter på stela halsband. Så har jag en idé jag skulle vilja prova, en typ av choker (halsband som sitter tätt mot halsen). Känns som det är något som kommer allt mer. Men.. först & främst skall jag jobba fram de beställningar som ligger på tur.
 

Förbryllande nyheter och stämningsbilder från helgens event

Veckan i värme byttes bryskt till verkligheten här med snö, kyla, störtförkylning & jobb upp över öronen. 
 
Och så nyheten som nått oss idag från USA, det förbryllar mig. Undrar så på alla rädslor & allt hat som styr människor på olika sätt.
Empati, kärlek, omtanke om varandra, om vår miljö, djur & natur känns som viktiga saker att lyfta. Låt oss göra det <3 
 
Med det sagt tänkte jag visa några bider från vårt föradventsmys i Bygdegården i Lönsboda i söndags. 
Karin Linderoth & jag fick husera i muséet & blanda vår konst med inredningen där. Häftigt!! Uppskattar verkligen hembygdsföreningens generositet att låta oss använda det vackra museumet. Vi är så glada att det kom så väldigt många besökare! Tack!! Och så var det ju jätteroligt att arrangera tillsammans med Karin igen, det var länge sedan sist. Karins fina barnböcker gör succé och det glädjer mig verkligen.
Såhär mysigt hade vi det:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Några bilder från Dubai & så evenemangsförberedelser

Så många intryck vi har med oss hem efter en vecka i Dubai. Många tankar far omkring i skallen. Jag som vill vara noga med att släcka efter mig när jag går ut, inte slösa på naturens resurser i onödan osv tänker mycket på vilka avtryck dethär gör på mijön..
Världens högsta byggnad. 
Lätt arbetsskadad som jag är lade jag märke till så mycket natursten som användes på fasader och torg. Vackert! Och coolt att hitta Diabas här & var. Tex framför tullen: 
 och i rutor på torget vi passerad varje dag :
 
Djuren saknade jag ganska snabbt. Jag vill inte främja att djur utnyttjas i turistiska samband. Men kamelerna på stranden tycktes inte ta illa upp att jag kliade dem lite på kinden. Tom mamma vågade sig fram & klia dem lite försiktigt i pannan. 
30 grader i havet inbjöd till mycket bad.
 
 
Palmer, färskpressade juicer & strålande sol var riktigt gott.
Fast vi såg nog lite roliga ut när hela stranden badade i sol & vi flockades i skuggan av strandens enda två palmer. Vi var rädda att bränna våra höstbleka skinn ;) 
Här har vi hela gänget på kvällspromenad, fortfarande 30 grader i luften mitt i natten.
God mat är ju en stor del av en skön semester. Här var det buffé & bäst av allt, efterrättsbuffé
 
Ett intressant djuplodande samtal hade jag med en taxikille vars pappa var Iman. Mycket spännande att få chansen att fråga om saker jag har väldigt svårt att förstå. Kvinnosyn t ex.. Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. 
 
Så fick vi en vän i personalen på hotellet, Isack, en upertrevlig kille från Kenya. Max & kusin Jesper ligger i polen på hotellets tak.
Så kom vi då hem till ruskväder & kastades rakt in i verkligheten. Mycket som skall vara klart till morgondagens evenemang på Bygdegården i Lönsboda. Kl 17-20. Lite av vad jag pysslat ihop till det:
 
 
 
 
och så blir det smycken & skulpturer i Diabas & silver. Och Karin Linderoths fantastiska målningar, böcker och kort mm. Välkomna!!
 
 
 

Höstprakt, nya kreationer & semesterdags

Känns lite smått overkligt, men nu är det dags. Dubai, here we come :) 
Värst blir det att lämna djuren, dethär lilla trollet kommer jag att längta efter innan vi ens är framme
Misstänker att många av alla dessa vackra löv har fallit tills vi är tillbaka, inatt frös det ordentligt här. Men nu skall vi byta detta vackra men yliga mot varmt ökenlandskap i en vecka :) 
Transformatorn i höstskrud. Vackrare blir det väl knappast.
Men oj som jag behöver en veckas ledighet. Det har varit det intensivaste året hittills och det har varit jobb all vaken tid, ungefär. Nu har jag fått ut sista beställningen som måste ut innan vi åker.
Sen blir det att kasta sig huvudstupa över jobbet igen för att få allt klart till evenemanget den 6 November när vi landar igen. Fler mosshjärtan behöver jag hinna göra, bland mycket annat. Igår gorde jag några stycken.
Men nu skall jag verkligen vara ledig. Ha det gott alla <3 

Brosch silverblomma med Diabasmitt

En liten stund slutade regnet strila idag. Då blev det några mosshjärtan gjorda ute på stora stenbordet. När det började regna igen övergick jag till att koka gräddkola & göra nyttiga fröchips. Testar fram vad för godsaker vi skall ha med till evenemanget den 6 November. Doften som sprider sig i köket när gräddkolan kokar är ljuvlig! 
Fröchipsen med en dust av basilika & havssalt blev minsann inte alls dumma heller. 
Lite (alldeles för lite) har jag hunnit jobba ute i verkstaden också. Men allt som skall ut innan resan kommer att bli klart i tid, det lovar jag. Här en ny brosch i form av en blomma.
 
Måste bara visa en detalj från Sliperiet. Tänk om denhär underbara pallen kunde berätta historier för oss, vilka har suttit & nött pallen i alla år? 
Nu får jag satsa helhjärtat på att få allt klart, sedan reser vi på torsdag & blir borta till nästa torsdag (jag vet att man inte skall berätta om man reser bort såhär, men det kommer att vara folk i huset hela tiden, så därför kan jag berätta). Så nu kommer här att bli tyst tills vi är hemma igen. Fr o m 27 Oktober tom 3 November kommer jag inte att ha tillgång till telefon eller internet. Riktig semester ;)  Oroar mig mest för hur mycekt jag kommer att sakna alla djuren. Meddelanden kollar jag & börjar svara på & beta av när vi är hemma igen. Och sedan har vi vårt evenemang den 6 November.. Välkomna!

Många & trevliga besökare

Många trevliga & spännande besökare i Transformatorn i veckan. Det är tydligt att det är skolledig vecka i Danmark, många av de härliga besökarna har kommit från just Danmark i veckan. 
 
Och på kvällarna har det varit div möten. Igår var det IQ möte på Vävstolsmuseumet i Glimåkra. Lillemor som är föreståndarinna där är verkligen en inspirerande kvinna! Mötet med henne, med våra fantastiska adepter & de andra menotrerna var mycket givande. Tidningen som Lillemor gömmer sig bakom har hon varit med och startat upp & den finns nu i en hel massa olika länder.
En god förebild för våra adepter, men också för oss mentorer! Fint att bli påmind om att det går! Med hårt arbete & envishet. Gott att se! Det tar vi med oss!!
 
Jag betonar nogsamt vid förfrågningar att Sliperiet är ett nystartat projekt & förklarar att där finns ingen verksamhet att se än. Men det är klart att det är kul med besökare som tycker det är spännande att se ändå, såhär i uppstartskedet. Så när Skånes Hembygdsförbund insisterade tänkte jag att ok, vi provar. 
Så jag fixade lite hembakat & myste till det så gott det går i röran i Sliperiet.
 
 
Supertrevliga besökare, väl förberedda på den bristande värmen i bygget :) 
Känns som det blev en riktigt lyckad provkörning.
SÅ mycket intressant jag fått lära idag! Oj så mycket kompetens som finns i gänget, ang föreningsverksamhet. Massor av bra tips i arbetet med Sliperiet. Tack!! Och entusiasmen att detta är något som de tror går hem hos besökare från större städer är ju jätteroligt för oss att höra!
 
Nu skall jag kasta mig ut i verkstaden för att få klart allt som måste levereras innan det bär iväg till Dubai i slutet på nästa vecka. 

Kransar & silverblomman som övervintrar

Konstnär & författare Karin Linderoth & jag förbereder för ett gemensamt evenemang. Idag har vi tagit lite bilder till marknadsföring av evenemanget, inom de närmaste dagarna kommer vi att visa dem. Här en liten tjuvtitt på när jag förbereder med att göra lite dekorationer som skall vara med på fotograferingen. 
Passade på att göra en liten present till en god vän när jag var i farten med binderiet.
Imponeras av naturens växtkraft såhär långt in i oktober. Ser ni den tappra lilla blomman som kämpat sig upp på skogsmaskinens flak?! 
Snart kommer frosten & nyper av höstens sista blommor. Jag har gjort en silverblomma som i alla fall står kvar när hösten går över i vinter. Silverblomman står stadigt på sin lilla fot av Diabas. 
 
 
 

Halsband silverdroppe med Diabaskula & tillhörande örhängen

För glest mellan inläggen, tiden rusar..
Pappersarbete, beställningar, arbete med Sliperi projektet, allt rullar på. Många trevliga besökare & intressanta nya bekantskaper.
Planen för Gylsboda Festival 2017 börjar ta form. Det blir häftigt! 5 Augusti- save the date!!
 
Imorgon skall jag tråffa konstnär & författare Karin Linderoth, vi skall planera för ett litet gemensamt evenemang framåt vintern. 
 
Skall ju ha min förtsta semestervecka sedan jag startade företaget om några veckor & huvaligen vad jag inser att jag kommer att ha svårt att pussla ihop det. Men det är väl klart att det skall bli grymt kul att spendera en vecka med sonen & hans flickvän, syrran & hennes kids med respektive å så lilla mor <3 Ja, vi skall åka till värmen (därav inga gubbs med, de föredrar höstrusket här hemma, ha, ha. Ja, någon behöver ju ändå ta hand om alla djuren- som jag för övrigt kommer att sakna alldeles förfärligt). Några veckor kvar. Å jag har fortfarande inte fixat varken badkläder eller växling. 
 
Halsbandet jag visade för ett tag sedan har nu fått sällskap av örhängen.
 
Trädgården levererar såhär fram i oktober & gårdagens besökare fyllde på med färgprakt från sin trädgård.
Lexi, vår ivriga jakthund, är lika förtjust i höstrusket som sin matte. Ja, jag skall villigt erkänna att jag är mycket road när Mats skall ge sig ut med bössan & förväntar sig att Lexi skall vara ivig att få hänga med. Istället ser det ut såhär:
Hon är för söt <3 Mammas flicka :) 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg