Silverörhängen med Diabaskula & förvirrad (eller kreativ?!) hjärna

Dagarna rusar på.
Planerar Gylsboda Festival & bokar in deltagare. Håll gärna koll via evenemanget på Fb. Den 5 Augusti blir det & årets medverkanden är verkligen topp!!
Och så har vi projektet Sliperiet Gylsboda, planer, finansiering osv.
Så skall det ju helst hinnas skapas lite i verkstaden också. 
 
Ja men då är det väl kanske inte så konstigt att jag gör lite mysko saker ibland. Som i morse när jag hade varit i stallet & fixat med hästarna. Skulle bara snabbt in & plocka ihop en maskin tvätt & ner & slänga in den i tvättmaskinen i källaren & så stoppa i ved i pannan när jag ändå var där nere. Ja, resten kanske ni kan ränka ut.. 
Men till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt hann hejda mig innan kläderna åkte i pannan. Fast det var bra nära. Mitt vanliga tillstånd- total förvirring. Jag skyller på det kreativa, det tar liksom över, det blir ingen plats kvar i lilla hjärnan till så mycket annat.
 
Lite silversmide blev det sedan. Många delar skall smidas till innan det blir ett par örhängen av det.
I nedankant ser ni Diabaskulorna som jag borrat hål i för att kunna trä igenom fästena jag gjort i silvertråd & lödat små silverkulor i änden på, uppe till höger i bilden.
Vips, så blev det ett par örhängen av alla delarna.
Nu väntar ett par intensiva dagar med möten, utb, kontaktpersonsuppdrag mm.
 
Visst går allting lite lättare nu när vi går mot ljusare tider?! Speciellt på eftermiddagen märks det att dagen blivit aningen längre. Härligt!!

Gott Nytt År 2017

Tack alla som på olika sätt korsat min väg under 2016.
Året har varit mycket händelserikt och givande med intressanta samarbeten & projekt och framförallt med vår nystartade förening Sliperiet Gylsboda som skall utvecklas vidare under kommande år. 
Ser fram emot ännu mera spännande samarbeten under 2017 och mera intressanta människor att möta. Nya designer som väntar på att födas och nya projekt att genomföra. 
 
2016 har avslutats med flera sorgliga besked. Vi har blivit påminda om att döden är en del av livet. Det tar vi med in i det nya året, att leva & göra gott, njuta av dagen, uppskatta varandra & vara rädda om det vi har <3 
 
Ett hårspänne som jag gjort av en speciell silversked som jag fått får bli det sista skapandet jag visar för i år. Några ringar som är under tillverkning kommer sedan att inleda det nya året. 
Silverskeden har jag bankat ut & borrat hål i för att kunna trä igenom den stora nålen som jag gjort i silver & satt på en infattad polerad Diabas på änden. En liten ögla har jag lödat på insidan av skeden för att kunna fästa i en tunn hårsnodd för extra säker fastsättning i håret.
 
Igår blev det inget arbetat i verkstaden. Hela familjen hjälptes åt att röja, elda ris & så grillade vi. Ett steg i lärdomen att ta vara på dagen <3 
Med det säger jag tack för året som gått och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2017 <3 

Ser ni vad det är??!?

Jahapp, så såg sambon till att jag kom ner ordentligt på jorden igen då ja. Här går jag & är glad över beröm från  nöjda kunder, frossade kanske loss lite, pyttelite i lovord, det piggade ju upp.
 
Så lovade jag ju återkomma med fler halsband i stil med det i förra inlägget som blev så uppskattat. Visst, jag tog en funderare på vad mer än hjärtan som brukar vara populärt & kom genast fram till vad jag skulle ha för motiv på nästa. Tänkte att den är klockren såhär i juletid. Ut i verkstaden & knåpa på. Sambon sticker in huvudet & jag visar skapelsen jag jobbar med.
Ja den var ju fin, men vem tror du vill ha en sådan örn, frågar han??!? Men va´ f-n!
Ni ser väl vad det är? Eller? Snälla, säg att det inte ser ut som en örn ;) 
 
Jag tänkte mig ju mer då ängel, men visst, det skall ju stå betraktaren fritt att tolka..  Suck. 
 
Idag var det storbesök i Transformatorn. Kul med alla tappra besökare som letar sig ut & som kommer trots att det är ganska kyligt i bygget såhär års. 
 
 I lördags bommade jag igen för besökare innan lunch. Sedan var det dags att ta ett sista avsked av min fina morbror.
Tiden stannar upp när någon som funnits i hela ens liv plötsligt försvinner. Då kommer påminnelsen om hur skört allting är. Så lite vi vet. Så fort allt förändras. Ta vara på stunden & på varandra <3 
Minnesbordet var så fint. Med hundarna i centrum, så som de varit så länge jag kan minnas.
Jag är fylld av beundran hur fantastiskt hans fru ordnat dagen. 
Så personligt och fint alltihopa.
Käppen lutar mot bordet är jag medskyldig till. Silverkryckan är det absolut svåraste jag lödat hittills. Den är gjord av silver från en av hans vinstpokaler. Min far knackade ut formen i två delar + hylsan & jag lödade. Den provade mitt tålamod ordentligt, men jag lärde mig en hel del av att göra den. Och det var verkligen värt det när jag såg hur glad han var för den. Och halsbandet, ett schäferhuvud i Diabas, det hängde alltid kring halsen. Men inte längre. 
"Time to say goodbye" , musiken talade. Dags att ta farväl. 
<3 <3 <3

Ny design på Diabsring med silver och så dessa älskade hundar

Som vanligt är det mycket beställningar som skall vara klara innan jul. Och som vanligt gör sig min lilla defekt påmind när det är som mest att göra. Japp, just då kryper det fram någon designidé som bara MÅSTE testas. Sen fastnar jag ute i verkstaden & vips så är klockan mittinatten igen. Men det är liksom nödvändigt att bryta av beställningsjobben med att skapa fritt ibland. För att nära kreativiteten lite. Ett set skall det bli. Ringen är klar. Halsbandet får bli nästa gång defekten gör sig påmind. Troligen ganska snart. 
Har haft denhär idén gnagande i bakhuvudet, om att låta den polerade Diabasen kika fram genom ett hjärtmönster som jag sågar ut i silvret (och jag vill testa den med massa andra mönster också som sitter & skaver i bakhuvudet). Med denna ringkonstruktionen blev jag tvungen att göra de sista lödningarna med stenen på plats, vilket inte är optimalt (Diabasen tycker inte om värmen). Men det gick bra, Diabasen mår fint & tittar fram svart & blank & vacker. 
 
Jag har haft finfint sällskap när jag suttit & spånat på designen på setet.
Penny & Nox. SÅ goa!! Alla morbror Kenneths hundar har varit fantastiska, men Penny är något extra, det tyckte han själv också. Det är verkligen skit att han inte fick vara med längre. Nästa helg blir Kenneths minnsesstund på brukshundklubben, där han spenderat så mycket av sin tid med att träna hund. 
<3 
Vår pärla Lexi har haft besök av en liten, liten kompis också. Lilla Selma valpen. Det blev full fart & näst intill omöjligt att fånga dem på bild.
 

Luciasmycke 2016 & mycket annat

Om man klämmer en nagel riktigt rejält, typ som såhär
så kan det efter några veckor se ut ungefär som såhär. Och man kan vara säker på att vad man än gör så stöter just den fingertoppen i något heeeela tiden. 
Vi röjer, drar ris & eldar. Och jag slår i min rackarns finger. Kidsen är superduktiga & jobbar på som små illrar. 
För att inte ha katt längre går det åt förvånansvärt mycket kattmat hos oss.. 
De här två tycker att de bor hos oss. De blir mindre vilda & skygga för varje dag som går. 
 
Även årets Luciasmycke till Sydöstra Örkeneds Byaförening fick jag äran att göra. 2016 års "Hoppets Låga" ser ut såhär:
Måste ju visa hur långt vi kommit i Sliperiet:
Det var riktigt roligt att kunna visa detta för dagens grupp med 10 trevliga besökare som var intresserade av Industrihistoria i Örkened, där Diabasen spelar en huvudroll. 

Sliperiet, armband med stjärntecken och mycket annat.

Ser ut som en hund utan ansikte. Lexi kan inte vara stilla så länge att det blir en vettig bild. Såhär presenterar hon sig på bild i Norra Skåne, där man skriver om vårt projekt Sliperiet Gylsboda.
Kristianstadsbladet har också skrivit om oss. De berättar att Leader Skånes Ess beviljar vår bidragsansökan. Men Jordbruksverket skall också säga sitt innan det är helt klart, så vi väntar på det formella beslutet. 
Tydligen har även någon av Smålandstidningarna skrivit om oss, då vi blivit kontaktade av intressanta människor som läst om oss och intresserar sig för vårt projekt. Kul!!
 
Mycket möten har det varit senaste veckan i olika forum & ärenden. Bl a möte mellan näringsliv & kommun, positivt att vi knyter ihop hela alltet & drar åt samma håll! 
 
Lite jobb i lilla verkstaden har hunnits med. Här ett exempel på armband med stjärntecken,
har beställning på flera olika stjärntecken som är på gång.
I helgen jobbade hela lilla familjen med röjningsarbete. Mysigt när det blev dags för middagspaus. Mina vegokorvar var inte helt enkla att grilla på pinne, men till slut funkade det. 
Efter grillpausen fick vi ett tungt samtal. Min fina morbror har hastigt gått bort.
Så plötsligt allt bara kan förändras. En stark personlighet är inte längre med oss, men kommer alltid att finnas i våra minnen. Alla våra tankar är med de närmaste.
Hundar har alltid varit en viktig del i morbrors liv. Lexi & jag gick ner till sjön en stund för att låta tankarna flyga fritt.
 
Mitt i sorgen gläds vi med Karin Linderoth som välförtjänt får Osby Kommuns kulturpris i år, för barnbokssuccén om Mormor KrutRut & kossan Margit. Grattis bästa Karin!!

Förbryllande nyheter och stämningsbilder från helgens event

Veckan i värme byttes bryskt till verkligheten här med snö, kyla, störtförkylning & jobb upp över öronen. 
 
Och så nyheten som nått oss idag från USA, det förbryllar mig. Undrar så på alla rädslor & allt hat som styr människor på olika sätt.
Empati, kärlek, omtanke om varandra, om vår miljö, djur & natur känns som viktiga saker att lyfta. Låt oss göra det <3 
 
Med det sagt tänkte jag visa några bider från vårt föradventsmys i Bygdegården i Lönsboda i söndags. 
Karin Linderoth & jag fick husera i muséet & blanda vår konst med inredningen där. Häftigt!! Uppskattar verkligen hembygdsföreningens generositet att låta oss använda det vackra museumet. Vi är så glada att det kom så väldigt många besökare! Tack!! Och så var det ju jätteroligt att arrangera tillsammans med Karin igen, det var länge sedan sist. Karins fina barnböcker gör succé och det glädjer mig verkligen.
Såhär mysigt hade vi det:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Några bilder från Dubai & så evenemangsförberedelser

Så många intryck vi har med oss hem efter en vecka i Dubai. Många tankar far omkring i skallen. Jag som vill vara noga med att släcka efter mig när jag går ut, inte slösa på naturens resurser i onödan osv tänker mycket på vilka avtryck dethär gör på mijön..
Världens högsta byggnad. 
Lätt arbetsskadad som jag är lade jag märke till så mycket natursten som användes på fasader och torg. Vackert! Och coolt att hitta Diabas här & var. Tex framför tullen: 
 och i rutor på torget vi passerad varje dag :
 
Djuren saknade jag ganska snabbt. Jag vill inte främja att djur utnyttjas i turistiska samband. Men kamelerna på stranden tycktes inte ta illa upp att jag kliade dem lite på kinden. Tom mamma vågade sig fram & klia dem lite försiktigt i pannan. 
30 grader i havet inbjöd till mycket bad.
 
 
Palmer, färskpressade juicer & strålande sol var riktigt gott.
Fast vi såg nog lite roliga ut när hela stranden badade i sol & vi flockades i skuggan av strandens enda två palmer. Vi var rädda att bränna våra höstbleka skinn ;) 
Här har vi hela gänget på kvällspromenad, fortfarande 30 grader i luften mitt i natten.
God mat är ju en stor del av en skön semester. Här var det buffé & bäst av allt, efterrättsbuffé
 
Ett intressant djuplodande samtal hade jag med en taxikille vars pappa var Iman. Mycket spännande att få chansen att fråga om saker jag har väldigt svårt att förstå. Kvinnosyn t ex.. Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. 
 
Så fick vi en vän i personalen på hotellet, Isack, en upertrevlig kille från Kenya. Max & kusin Jesper ligger i polen på hotellets tak.
Så kom vi då hem till ruskväder & kastades rakt in i verkligheten. Mycket som skall vara klart till morgondagens evenemang på Bygdegården i Lönsboda. Kl 17-20. Lite av vad jag pysslat ihop till det:
 
 
 
 
och så blir det smycken & skulpturer i Diabas & silver. Och Karin Linderoths fantastiska målningar, böcker och kort mm. Välkomna!!
 
 
 

Höstprakt, nya kreationer & semesterdags

Känns lite smått overkligt, men nu är det dags. Dubai, here we come :) 
Värst blir det att lämna djuren, dethär lilla trollet kommer jag att längta efter innan vi ens är framme
Misstänker att många av alla dessa vackra löv har fallit tills vi är tillbaka, inatt frös det ordentligt här. Men nu skall vi byta detta vackra men yliga mot varmt ökenlandskap i en vecka :) 
Transformatorn i höstskrud. Vackrare blir det väl knappast.
Men oj som jag behöver en veckas ledighet. Det har varit det intensivaste året hittills och det har varit jobb all vaken tid, ungefär. Nu har jag fått ut sista beställningen som måste ut innan vi åker.
Sen blir det att kasta sig huvudstupa över jobbet igen för att få allt klart till evenemanget den 6 November när vi landar igen. Fler mosshjärtan behöver jag hinna göra, bland mycket annat. Igår gorde jag några stycken.
Men nu skall jag verkligen vara ledig. Ha det gott alla <3 

Brosch silverblomma med Diabasmitt

En liten stund slutade regnet strila idag. Då blev det några mosshjärtan gjorda ute på stora stenbordet. När det började regna igen övergick jag till att koka gräddkola & göra nyttiga fröchips. Testar fram vad för godsaker vi skall ha med till evenemanget den 6 November. Doften som sprider sig i köket när gräddkolan kokar är ljuvlig! 
Fröchipsen med en dust av basilika & havssalt blev minsann inte alls dumma heller. 
Lite (alldeles för lite) har jag hunnit jobba ute i verkstaden också. Men allt som skall ut innan resan kommer att bli klart i tid, det lovar jag. Här en ny brosch i form av en blomma.
 
Måste bara visa en detalj från Sliperiet. Tänk om denhär underbara pallen kunde berätta historier för oss, vilka har suttit & nött pallen i alla år? 
Nu får jag satsa helhjärtat på att få allt klart, sedan reser vi på torsdag & blir borta till nästa torsdag (jag vet att man inte skall berätta om man reser bort såhär, men det kommer att vara folk i huset hela tiden, så därför kan jag berätta). Så nu kommer här att bli tyst tills vi är hemma igen. Fr o m 27 Oktober tom 3 November kommer jag inte att ha tillgång till telefon eller internet. Riktig semester ;)  Oroar mig mest för hur mycekt jag kommer att sakna alla djuren. Meddelanden kollar jag & börjar svara på & beta av när vi är hemma igen. Och sedan har vi vårt evenemang den 6 November.. Välkomna!

Många & trevliga besökare

Många trevliga & spännande besökare i Transformatorn i veckan. Det är tydligt att det är skolledig vecka i Danmark, många av de härliga besökarna har kommit från just Danmark i veckan. 
 
Och på kvällarna har det varit div möten. Igår var det IQ möte på Vävstolsmuseumet i Glimåkra. Lillemor som är föreståndarinna där är verkligen en inspirerande kvinna! Mötet med henne, med våra fantastiska adepter & de andra menotrerna var mycket givande. Tidningen som Lillemor gömmer sig bakom har hon varit med och startat upp & den finns nu i en hel massa olika länder.
En god förebild för våra adepter, men också för oss mentorer! Fint att bli påmind om att det går! Med hårt arbete & envishet. Gott att se! Det tar vi med oss!!
 
Jag betonar nogsamt vid förfrågningar att Sliperiet är ett nystartat projekt & förklarar att där finns ingen verksamhet att se än. Men det är klart att det är kul med besökare som tycker det är spännande att se ändå, såhär i uppstartskedet. Så när Skånes Hembygdsförbund insisterade tänkte jag att ok, vi provar. 
Så jag fixade lite hembakat & myste till det så gott det går i röran i Sliperiet.
 
 
Supertrevliga besökare, väl förberedda på den bristande värmen i bygget :) 
Känns som det blev en riktigt lyckad provkörning.
SÅ mycket intressant jag fått lära idag! Oj så mycket kompetens som finns i gänget, ang föreningsverksamhet. Massor av bra tips i arbetet med Sliperiet. Tack!! Och entusiasmen att detta är något som de tror går hem hos besökare från större städer är ju jätteroligt för oss att höra!
 
Nu skall jag kasta mig ut i verkstaden för att få klart allt som måste levereras innan det bär iväg till Dubai i slutet på nästa vecka. 

Kransar & silverblomman som övervintrar

Konstnär & författare Karin Linderoth & jag förbereder för ett gemensamt evenemang. Idag har vi tagit lite bilder till marknadsföring av evenemanget, inom de närmaste dagarna kommer vi att visa dem. Här en liten tjuvtitt på när jag förbereder med att göra lite dekorationer som skall vara med på fotograferingen. 
Passade på att göra en liten present till en god vän när jag var i farten med binderiet.
Imponeras av naturens växtkraft såhär långt in i oktober. Ser ni den tappra lilla blomman som kämpat sig upp på skogsmaskinens flak?! 
Snart kommer frosten & nyper av höstens sista blommor. Jag har gjort en silverblomma som i alla fall står kvar när hösten går över i vinter. Silverblomman står stadigt på sin lilla fot av Diabas. 
 
 
 

Halsband silverdroppe med Diabaskula & tillhörande örhängen

För glest mellan inläggen, tiden rusar..
Pappersarbete, beställningar, arbete med Sliperi projektet, allt rullar på. Många trevliga besökare & intressanta nya bekantskaper.
Planen för Gylsboda Festival 2017 börjar ta form. Det blir häftigt! 5 Augusti- save the date!!
 
Imorgon skall jag tråffa konstnär & författare Karin Linderoth, vi skall planera för ett litet gemensamt evenemang framåt vintern. 
 
Skall ju ha min förtsta semestervecka sedan jag startade företaget om några veckor & huvaligen vad jag inser att jag kommer att ha svårt att pussla ihop det. Men det är väl klart att det skall bli grymt kul att spendera en vecka med sonen & hans flickvän, syrran & hennes kids med respektive å så lilla mor <3 Ja, vi skall åka till värmen (därav inga gubbs med, de föredrar höstrusket här hemma, ha, ha. Ja, någon behöver ju ändå ta hand om alla djuren- som jag för övrigt kommer att sakna alldeles förfärligt). Några veckor kvar. Å jag har fortfarande inte fixat varken badkläder eller växling. 
 
Halsbandet jag visade för ett tag sedan har nu fått sällskap av örhängen.
 
Trädgården levererar såhär fram i oktober & gårdagens besökare fyllde på med färgprakt från sin trädgård.
Lexi, vår ivriga jakthund, är lika förtjust i höstrusket som sin matte. Ja, jag skall villigt erkänna att jag är mycket road när Mats skall ge sig ut med bössan & förväntar sig att Lexi skall vara ivig att få hänga med. Istället ser det ut såhär:
Hon är för söt <3 Mammas flicka :) 
 
 

Silverörhängen med Diabaskula, avslappnad häst & jag gör en dunderblunder

Precis såhär känner jag mig nu :)
Sötaste Flipper, sov som en sten när jag kom till hagen & det känns som jag kommer att göra det också när jag bara kommer isäng. Lite, lite kaotiskt med alla beställningar som måste vara klara innan jag åker till Malmö på fredag, men lugn, allt kommer att vara klart för leverans i tid.
 
Hela måndagen gick åt till Skåne Nordosts Näringslivsmässa, där jag fick äran att placeras för att prata i seminariet "Vinnande koncept". Så ställde jag ut lite av mina saker också. Mycket välarrangerad & fin mässa.
Här har vi en beställning som är på väg till kund i Tyskland nu.
Imorn fixar jag det sista som skall ut i veckan, gör listor på allt som skall med till Malmö dit jag åker för att sätta utställning på fredag, öppet lörd-sönd på Rådhuset.
 
 
Behöver jag säga att trädgården är aningen eftersatt här.. Och pappersarbete. Osv osv. Och igår hände det som inte får hända. Jag hade missat skriva in ett möte i almanackan, som ju som bekant är min löshjärna. Finns det inte där så har jag noll koll. Skärpning!! 
Börjar känna att dendär semestern som faktiskt är planerad till höstlovet är välbehövlig. Jag trivs ju bäst hemma med djuren, men faktiskt, min första semestervecka sedan jag startade företaget skall bli skön! (fast jag kommer inte att kunna låta bli att jobba lite ändå, så klart..)
 
 

En Diabastår

Har ni tänkt på hur länge stenarna funnits här? Tänk om de kunde tala! Om Diabasen kunde tala. Jag tror den skulle vilja be oss vara rädda om den natur de sett förändras. Ibland tror jag den skulle vilja fälla en tår över vad den ser hända med miljön. En Diabastår.
Har du någonsin satt dig ner invid en sten och bara betraktat omgivningen? Tillåtit dig fyllas av ödmjukhet vid tanken på hur länge stenen funnits där. Bara sitta där och känna stenens trygghet och stabilitet. Något varaktigt i en annars så föränderlig värld. Ett underbart sätt att fylla själen med harmoni. Allt vackert finns just omkring oss, när vi med öppna ögon tillåter oss att se det.
 
Här ett litet miniberg av Diabas, där Diabasen fäller en liten tår. 
 
 
 

Ett Diabasberg filosoferar:

 

Jag var där

och hörde den första vargen yla.

Jag var där

och kände den första snön kyla.

 

Jag fanns där

för att se den första ljuva grönskan

och jag har

en innerlig önskan.

 

Jag vill att du skall leva

fullt ut och se,

allt som finns att glädjas över,

allt som naturen har att ge.

 

Titta på myran,

se hur den strävar.

Titta på fågeln,

se hur den svävar.

 

Titta på månen,

se hur den lyser.

Titta på solen

all värme den hyser.

 

Titta på molnen,

se deras dans.

Titta på stjärnorna,

se deras glans.

 

Titta på vattnet

med andedräkt så sval.

Titta på berget,

med sin djupa dal.

 

Med ögon öppna

för skönhet och harmoni,

ser vi naturen

och allt det vackra däruti.

 

Efter dessa filosofiska tankar återgår jag till nuet & packar för utställningen som skall sättas på Bäckaskog Slott imorgon. Kanske ses vi där i helgen? Öppet i samband med skördemarknaden i Vånga på söndag, så det finns mycket att hitta på i krokarna då, kl 10-17. Trevlig helg! 


G-klav i silver på Diabasfor till Rickard Söderberg

Stendagen i Hägghult. Packa ner & packa upp. Lexi supportar.
Lite opålitligt väder, så jag slog upp mitt lilla tält.
En minnessten som Rudolf Germeroth gjort till minne av alla bergmän invigdes. Kommunalråd Marika Bjerstedt Hansen höll ett känslosamt, fint och tankeväckande tal som verkligen berörde djupt. 
Nästa dag lyssnade vi på en annan talare (och sångare) som berörde djupt. Rickard Söderberg, vilken kille!! Jag satt typ längst fram och var bara helt betagen!
Fina Helena Ståhl skötte rollen som konfrancier med bravur. 
Här överlämna hon gåvor med lokal anknytning, Diabas, så de får en bit från orten med sig tillbaka. Verkligen en stor ära för mig att få göra gåvorna till dessa fantastiska artister. En handsmidd g-klav i silver på fot av polerad Diabas gömmer sig i deras gåvopåsar.
Såhär ser den ut:
Imorse körde jag & föreningens sekreterare ett tidigt morgonmöte innan det var dags att fara till Bäckaskog för en förmiddagsträff inför söndagens utställning med HKG. 
Jag har ingen aning om vad det är som speglar sig i min Diabasskuptur, men det blev en cool effekt!
Efter pressträffen for jag raka vägen hem och kastade mig över arbetet med nästa skulptur som skall vara klar till söndagens utställning med HKG på Bäckaskog Slott. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Oväntat besök, fin donation och skapandet fortsätter

"När du får oväntat besök" var tanken som slog mig när jag stod & polerade & jag plötsligt såg den lilla snigeln komma smygande upp på stenen. Jag flyttade försiktigt ner lilla snigel på marken. Men det tog inte så hemskt lång tid förrän det lilla livet tittade upp igen. Kanske var det vattnet som lockade? Ganska gulligt var det i alla fall.
Förutom att sköta duschen till lilla snigel har det varit möte med Humleslingans konstnärsgille i Troels vackra ateljé i veckan. 
Fint evenemang i trevligt sällskap i Osby har vi också varit på. Bl a Wizex reunion från 1973.
Så har Goro Suzukis döttrar tömt huset efter hans alltför tidiga bortgång. De lämnade så generöst en donation till föreningen Siperiet Gylsboda. Dessa skall pryda konsthallen och kommer att påminna oss om Goro <3 . 
 
Jag fick en beställning på ett litet rufft Diabaskors som skall passa till en man. Jag gjorde detta som kan bäras på båda hållen, antingen med den råa eller den polerade sidan fram. 
 
September månad är fullspäckad med utställningar. Och jobb med Sliperiet. Och beställninger. Och möten. Och så vidare. Sååå... bäst att komma isäng, så morgondagen blir effektiv. 

Diabasram- en mycket genomtänkt gåva från en make till hans hustru

Härligt att se att besökare uppskattar den vackra omgivningen i vårt ljuvliga Gylsboda. Underbart att hitta ett meddelande som detta borta vid det gamla Diabasbrottet:
Tack, vi kan bara hålla med & önska hjärtligt välkomna åter <3 
 
Nu kan jag visa en specialbeställning jag fått göra, för nu är den överlämnad till jubilaren. Beställaren har verkligen tänkt till för att göra något alldeles speciellt och personligt till hustrun. En bit av en gammal balk från en vägg i deras gemensamma hus är stommen. Den skall hängas på väggen, ovansidan kan användas som hylla för mindre prylar. När väggen revs hittades gamla tidningar på väggarna. Det är en bild från denna gamla tidning som skulle fällas in i träbalken och så skulle jag göra en Diabasram till fotot, eftersom huset ligger i dessa Diabastrakter. Visst är idén otroligt genomtänkt och vacker!! Och såhär blev resultatet.
 
 
Mina lyckönskningar till jubilaren! Jag har med glädje fått meddelande om att den blev uppskattad. Det var en ära att få vara med och skapa den. Tack!

Gylsboda Festival 2016 och vändbart Diabashjärta

I morgon har vi pressträff inför Gylsboda Festival. Idag landade en supercool skulptur utanför Transformatorn. Det är Alexander Brandt som ställer ut detta verk, bestående av 5000 delar, sammansvetsade med 400 m svetstråd. Kul med alla turister som poppar förbi i Transformatorn, vi hade sällskap hela tiden medan skulpturen sattes på plats, turister från flera olika länder följde arbetet med stort intresse.
Själv har jag arbetat med betydligt mindre alster idag. Ett vändbart hjärta.
 
Trumattacken som Musik I Syd höll vid G:a Transformatorn var mycket trevlig.
Grillkväll vid vindskyddet är också alltid mysigt.
6:e augusti blir det möjlighet att kika in i Sliperiet. Hoppas ni får samma känsla som jag när ni kommer in där. Typ WOW! 
Röjningsarbete pågår:
 

Gylsboda Festival 2016 med fina minnen från den samma 2015

Jag la märke till att det var mycket kärleksfullt ute i trädgården idag.
  
En kärlskfull hyllning vill jag skicka till en enastående fin man som inte finns med oss längre. I går somnade Goro Suzuki in. Goro var den som först lånade ut sina verktyg & maskiner till mig när jag började jobba med Diabas, så att jag fick chansen att testa om det var något jag skulle satsa på. Jag är för alltid tacksam för allt. 
Förra årets Gylsboda Festival var Goro med och visade tavlorna han målat, sedan han inte längre kunde arbeta i sten efter en stroke. 
Max tyckte också mycket om Goros ödmjuka och vänliga personlighet. Här språkar de vid förra årets Gylsboda Festival.
Tack fina Goro. 
Vi försöker fortsätta i din anda.
Du kommer att finnas med i våra tankar när det snart är dags för detta årets Gylsboda Festival. 
Skyltarna skall sättas upp till helgen.
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg