Diskbråck & silverring med Diabaskula

Återbruk är ju väldigt populärt & något jag tycker är mycket bra. Gamla saker kan bli som nya igen. Men det finns undantag.. Jag har känt senaste veckan att det varit på gång. I fredags small det. Mitt gamla diskbråck är som nytt igen. 
Måtte det inte bli lika långrandigt som sist. Extremt frustrerande när en absolut inte har tid med detta (som om det skulle kunna komma lägligt någon gång- not). Värst är den totala förnedringen att efter att ha kämpat först stående, sedan liggande som en skadskjuten säl ålandes för att försöka komma åt fötterna för att dra på strumporna, och slutligen konstatera att nej, det går inte. Att då behöva be sambon om hjälp att ta på strumporna.  Det sitter långt inne. Men till slut var det inget annat att göra. Och detta är ju en nyttig lärdom. Hur har alla människor det som faktiskt är beroende av denna hjälpen varje dag?! Jag påminner mig om hur otroligt bra jag har det när ryggen är bättre och jag faktiskt kan ta på mig strumporna själv!!!
 
Om jag står upp kan jag i alla fall göra lite. Jag har haft en ring liggande som jag inte varit nöjd med. Nu sågade jag av & gjorde om & fixade till den. Skulle ju tagit en bild hur den såg ut förut, men det tänkte jag inte på. Huvudet är ganska ockuperat av ryggsmärtan. Det är faktiskt bevisat av den sk vetenskapen att ihärdig smärta ockuperar hjärnan så till den grad att jag faktiskt kan skylla på smärtan att jag är lite dummare i huvudet än vanligt.
Men jag går fortfarande & myser & är glad & tacksam för min fina utmärkelse, som eldsjäl. Och en sådan ger ju inte upp så lätt, det är bara att bita ihop & kämpa på.
Så fort jag kan ta mig ner om backen till stallet skall jag ner & pussa lite på de mjuka mularna där, det hjälper mot det mesta.
Ni som hänger med här, får jag be er att hänga på även på instagram? Tack!! @lindbergdiabas heter jag där ;)  
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback