Späckhuggarfenan
Fy för vad jag tycker synd om Max!! Men i vanlig ordning när något händer får vi konstatera att det är skönt att det inte är värre än det är. Nu får han anledning att ta det lite lugnt, rehabträna och förhoppningsvis tid att ägna sig åt läxorna.
Men det var ju inte såhär han hade tänkt sig att det skulle se ut på dagens match på Österäng:
Max på kryckor bredvid plan, hejjandes på grabbarna som jobbade så bra på plan. Man det var tufft för dem helt utan avbytare. Förlust 1-4, men de var värda bättre! De kämpade så bra.
Främre korsbandet är helt av, så det dröjer innan Max kan vara tillbaka på plan. Han skulle testa nya rampen i Lönsboda, på cykel, så blev det så tokigt. Och dagen innan bröt en lagkompis armen på samma ramp. Hårda bud. Gårdagen spenderade vi på sjukhuset.
Men innan det hände hann jag faktiskt klart med fenan.
Tänkte visa lite av arbetets gång på den.
Först knacka till en sten att utgå ifrån:
Fortsätta med vinkelslip & sedan hugga bort material för att få formen rätt:
Skissar med krita hur jag vill ha fenformen:
och sen försöka få till den, utan att slå bort för mycket material:
och den gången gick det ganska bra:
Då är det dags att ge sig i kast med ytan och få lite rundare form i kanten, först med vinkelslipen & sedan med luftmaskinen:
Sen börjar poleringen med diamantskiva och vatten, i många och långa steg:
Tills den blir såhär blank. Fäääärdig ;) Svårt att visa på bild, brassar på med många bilder så ni kan få en uppfattning om hur det blev:
Kolla in Sensi i språnget bak i bild:
Sen skall Karin måla en tavla av en späckhuggare som på utställning skall hänga över fenan, precis som vi tänkt med orangutangen jag gjorde innan. Kommer att bli en orangutangtavla som skall hänga ovanför den.
Max tackar för alla omtänksamma hälsningar han får. Det värmer. Nu sitter han & pimpar kryckorna med svart isoleringstape, så de skall bli randiga ;) Och så spelas det fifa på Ipaden, just hemladdat för en presentcheck han fick av snälla Rebecka & David. Så blev det lite mer uthärdligt att vara skadad. Ja, han inser att han har så mycket att vara tacksam för, så det skall nog gå bra detta. Bara att kompisar som får reda på det kl 12 på natten ringer direkt för att kolla hur det är värmer naturligtvis gott.
Ni som tycker jag är aptraggig om mat får ursäkta, men jag MÅSTE berätta om en ny kulinarisk upplevelse som var ren succé!! Zuccinipasta. Goda grannen & fotografen Rebecka kom med tillbehör, så gjorde vi (mest hon, för jag hade besökare i lilla verkstaden) strimlor med en liten mojäng som man drog över zuccinin. Skall absolut införskaffa en sådan mojäng! Serverades med en grönsakssås med havregrädde. En riktig höjdarveganmiddag, helt i min smak. Inte alls så stabbigt som vanlig pasta, mycket fräscht & gott! En vinägrett slog jag ihop, passade bra att hälla över zuccinin.
Och ikväll kom Karin med familj med godaste morotssoppan & jag gjorde fruktsallad, så vi var så nyttiga så!
Fast vi slant lite, lite, pyttelite. Ja, vi är inte helt igenom helylleduktiga, fast vi skulle vilja. Det bidde lite choklad oxå ;) Hon hade gjort extremt goda torkade äppelringar med kanel, doppade i vit choklad. Oj, oj, oj så goda!
Och se vilken fantastiskt vacker höstkrans Karin hade gjort till oss:
Ok, kanske får inse att det går mot höst, fast jag vill ha sommar länge än. Här finns ju faktiskt en fördel med hösten, samlad i denna vackra krans. Alla fantastiska färger, frukter & bär!
Kommentarer
Trackback
