Väggtavla i keramik.

Skulle ta mig en promenad för att se hur det ser ut där de nu börjat krossa Diabas i brottet just bakom där vi bor. 
Jag traskade dit med Sensi & kollade in de stora maskinerna.
 
 
En liten söt räv visade sig mellan de stora moskedunderna, jag & Sensi stod & beundrade den. Då hörde jag hur det började låta nere på "huggebacken". Pling, pling, som om någon kastade borr ner på marken. Vi gick dit & där står en stor biffig man och plockar bland borren, medan en annan tanigare man sprang till linsågen & mixtrade där. När jag sa "Hej, hej" tittade de upp som om de sett ett spöke. Se där, jag har inte ens nån Halloweenoutfit och jag lyckas skrämma skitan på bovarna ändå ;) Kanske hade det lite, lite, pyttelite att göra med att jag hade Sensi med mig. Jag frågade vad de sysslade med & då la de benen på ryggen & började springa. Kan man inte bli förbannad då? Här kommer jag & ställer en vänlig fråga & de vänder mig ryggen & kutar iväg??! Om inte innan så växte hornen ut på mig då! Max säger att här syns det jag egentligen är en arg bitch.. 
Fast det är jag ju inte.
Men jag blev förbannad. Nu är jag ju inte i högform med strulande diskbråck & annat, men vi gjorde vårt bästa att springa efter dem, Sensi & jag. De hade en bil som väntade ända nere vid nästa väg & de fräste iväg i en väldig fart, så det blev ingen pratstund. Så ofint! Jag tycker inte om att man inte kan lämna saker ute när man arbetar här. Det är väl själva den att det inte kan få vara ifred! 
 
Ja, ja, har varvat ner med lite silversmidande i lilla verkstaden. Trevliga besökare poppade in & så var jag på gott humör igen. 
 
Keramiken missade vi i måndags, den lixom blåste bort i stormen. Vi tog igen det igår. Vad tycker ni om min uggleväggtavla med lite antikpatina?
 
Dikten är mycket gammal, men jag tycker den känns aktuell, klok & tänkvärd!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback